måndag 30 september 2013

hajbo.yle.fi

Kolla in sajten eller youtube för mera stopmotion videon jag gjort!


söndag 29 september 2013

livet och arv

Det känns som att allting går väldigt fort just nu. Mycket som händer och som skall
hända. Mycket som jag funderar på. Mycket jag oroar mig över men mycket mer som jag gläds av.
Många aha upplevelser och mycket som får hjärtat att knipa på rätt sätt.
Jag väntar på att få berätta saker, men än får det vänta en stund. Imorgon börjar sista praktikveckan. 6 veckors praktik på yle.
Aldrig hade jag kunnat gissa vad det skulle kunna föra med sig.





Jag är igen otroligt trött och skolstarten kommer nog som en välsignelse trotsallt. Jag förväntar mig nog att skolan är intensiv igen, men jag är förberedd på ett helt annat sätt än förra året. Och fruktansvärt ivrig.

+Träffade världens finaste vänner på veckoslutet och det var så skönt och så roligt.
+Träffade Famo&Peppe som jag inte sett sedan april och det var också underbart.
+Lovande framtidsplaner
+Oatly choklad havreglass
+Kaffeplantan ser glad ut
+Mina vinterskor är jätte sköna
+Praktiken har varit supermegabra
+Jag har vågat mycket
+Fio kommer och hälsar på!
+Mina må bra beslut har funkat och fungerar ännu också (springa 2 gånger under vardagarna, slappa
och äta godis under veckoslutet, och funderar på att införa en sminkifri dag under vardagarna)
+Inspirerad
+Magen varit ganska bra
+Människor som skriver och säger fina saker
+Kärkärkär

- Trött
- Ganska stressad
- haft huvudvärk och ont i axlarna/nacken/ryggen
- känner mig flunssig
- magen jobbig ibland

Känns igen att det är så mycket jag skulle vilja skriva men att det är så svårt att sätta ord på känslorna.
Men jag skall försöka skriva om hur det känns att bli lite äldre.

För några veckor sedan blev jag lite äldre.
Jag såg tre fläckar på min hand. Trodde det var fläckar från något jag ätit, men då jag gnuggade dem for de inte bort. Kollade på dem en stund och konstaterade att de såg lite ut som s.k "Momifläckar" dvs. Sådana fläckar som min mormor har. Armar och ben är fulla av dem.De ser lite ut som fräknar bara att lite större och suddigare i kanterna. Min mamma har också en hel del av dem, de blir fler och fler med åldern.
Följande gång jag såg mamma visade jag henne fläckarna och hon bekräftade vad jag misstänkt.
- Jag har fått momifläckar! Min första tanke var ett lite förskräckt - redan?! men sedan insåg jag bara vilken fin sak jag är med om egentligen. Jag har ett arv. Fläckarna kommer från min mormor (och kanske hennes mormor) vilket betyder att jag har ärvt samma hudtyp som mamma och momi har.
Kanske jag sedan överför fläckarna till mina barn- och sedan kommer vi alla att ha momifläckar! Det kändes ganska fint när jag tänkte på det så. Och med en gång värdesatte jag mitt utseende mycket mer. Vad annat är arv från mina släktingar? Allt som vi måste ha gemensamt utan att behöva ha knappt någonting gemensamt.

Min tid med momifläckar har börjat. Tänk det.




onsdag 25 september 2013

tofsmes och magnolior

Min fina mamma fyllde år på lördagen och i present ritade jag hennes favoriter; magnolia blommor och småfåglar.
Känner att jag snart går över till blyerts igen. Tycks inte utveckla mig särskilt mycket på tusch fronten. Likadant såg det ut på vintern. Men kul är det.

Praktik

Här går det undan. Näst sista veckan på gång (gissa vart jag är?) och det går fort.
och jag har väldigt mycket att göra. Så mycket att jag stiger upp 6 och fixar bilder innan jobbet,
jobbar från 9-16,17 med en kort lunchpaus för att sedan fortsätta redigera när jag kommit hem.
Mild stress.. Idag skall jag dessutom påbörja ett spännande projekt som jag hoppas att blir bra
för då får jag fortsätta på det som frilansarbetare. Lär bli en 12h arbetsdag idag. och jag inser att
jag nästa vecka absolut måste skaffa ett firmanamn. Ja, vuxen eller mer vuxen måste man väl bli
så småningom. Önska mig lycka till, för det lär jag behöva! Både till sista praktik veckorna och till
mitt försök att fungera som fotograf.


Emilia

Förra lördagen fotade jag Emilia för lite pin -up portfoliobilder. Hon är underbar att fotografera för hon
hon lyckas se ledig och vacker ut på alla bilder. Det är ett större problem att välja
ut bilderna. Hade t.o.m beslutsångest för vilken bild jag skulle publicera här.
Ännu har jag inte hunnit redigera mer, men när jag gjort det kunde jag ju kanske
komma ihåg att publicera hennes dimissionsbilder samtidigt.

tisdag 17 september 2013

We'll remain after everything's been washed away by the rain






































Jag är förskräckligt inspirerad av allt och alla just nu! Skulle kunna läsa böcker, rita, fotografera, laga mat,
inreda, lyssna på musik pröva kläder, smycken och sminka mig i evighet. Är speciellt inspirerad av höstens färger och är särskilt förtjust i de rostbruna färgerna med stråk av guld i sig. Skaffade en guldglittrig eyeliner och en mörkbrun kajal, åh det är så roligt och jag känner mig extra fin! Tröjklänningen på bilden har jag förresten fyndat på loppis för några euro och är glad över att min samling klänningar-som-känns-som-nattlinnen-men-inte-ser-ut-som-det växer. Ser framemot att leta en passande affish till den andra sovrumsväggen och att hitta en lampa då den dåvarande gick sönder ( vi försökte fixa sängen, men lyckades inte med det och söndrade lampkupan av glas samtidigt). Drömmer lite om att färga håret. Synpunkter? Funderar på någonslags nyans av koppar eller en riktigt nötig brun. Idag planerar jag att fara och dansa, hejhej!

Hajbo

Idag leker jag med de här filurerna. Självmordsbenägna rackare. Imorgon skall jag servera er några gifar.
Jag gör nämligen korta stopmotion snuttar av deras sattyg. Om jag bara hittade ett vettigt program att använda då photshop inte är ett alternativ. 

måndag 16 september 2013

Mucha och - växtmagi

Sovrummet börjar också småningom ta form. På veckoslutet inhandlade jag metallklämmor. (stal idén från Julia. Stjäl mycket ideér från andra människor nuförtiden, men vad kan man om de är bättre än ens egna!) Fäste sedan med dubbelsidigt tejp fast i väggen. Äntligen lite Mucha skönhet på väggen. Mina växter ger mig också stor glädje. Räknade till 6 växter + 2 basilikan och en mynta. Jag har lyckats hålla dem vid liv och en växt börjar faktiskt på sitt tredje år! De sprider fukt och goda dofter i lägenheten och ger mig välbehag. De värkar trivas bra, en växt växte som sjutton under en natt. Nu väller den över krukans kanter och ser allmänt välmående ut, åh vad roligt. Så är de ju också förskräckligt vackra.
Börjar min fjärde vecka på praktiken nu. Hörde något om någon stopmotion film.. hm blir intressant.
Önskar er alla en fin vecka, stor kram!





lördag 14 september 2013

det bekanta


Inredning är svårt att fotografera. Utrymmet ter sig så annorlunda sett genom två ögon. En kameralins kan på inget sätt göra rummet rättvisa. Speciellt svårt är det att fotografera det egna. Jag undrar hur bilden ser ut i era ögon.
Är den tillräckligt bra? Hur skall jag kunna veta vad som duger att sätta i en portfolio? Uppgiften känns nästan omöjlig. Men någonstans måste jag börja. Så jag börjar med det naturliga, mitt barndomshem


Paipisromantik




Vinterskorna

Ni kanske minns att jag gav en utmaning åt mig själv - att endast köpa kläder från loppis förutom vinterskor
och underkläder/strumpbyxor. Hitills har jag klarat av utmaningen och hittade t.o.m en ny ullkappa från loppis.
Skorna letade jag dock som en galning efter men hittade ingenting som föll mig i smaken och uppfyllde kriterierna.
Till sist gav jag upp och stötte då på de här som jag efter en kort tvekan (hutlöst dyra) ändå köpte.
Nu hoppas jag att vi skall vara goda vänner genom vintern, och samtidigt hoppas jag inte behöver använda dem än, helst inte på väldigt länge.






vardagsrummet på vörgågatan










torsdag 12 september 2013

Om svarta hål

(bilden har min fina mamma tagit)





































Jag måste säga att mitt beslut att införa det gamla herderliga lördagsgodiset (tack Hanna för idén!) är
det bästa jag kommit mig för på länge. Suget efter socker fösvinner naturligt och åh vad spännande det
känns när det är veckoslut och jag får välja vilken sorts socker jag vill förtära. Förra veckoslutet åt jag
en Rice-strut (jihuu, de är tillbaka i butiken) och under Blue Jasmine åt vi chokladkakan jag bakat.
Jag har inte haft lika mycket huvudvärk, tycker jag iaf, och har känt mig ganska stabil. Om det nu sedan
är sockrets förtjänst, vet jag inte, men kanske delvis. Att ha praktik i Vasa har gjort mig gott. Har haft mindre
penga stress och varit mindre trött då jag sluppit bussresorna. Det har i sin tur lett till att jag orkat motionera
regelbundet, orkat bryta vardagens mönster och känt mig sundare än på länge. Nackdelen med mera energi
är att jag blivit mer rastlös (snacka om i-landsproblem). Ett lyxigt problem som till all tur är lätt åtgärdat.
Igår fastän jag förbannat mig över svåra adress-lappar på jobbet i flera timmar, sprungit 6km, läst, lagat mat, dagdrömt så kände jag att dagen inte var komplett. Men det ordna sig med min briljanta idé att istället för
att tugga i sig kvällsmålet framför tv:n så gör vi det utomhus. Så vi lagade våra smörgåsar och jag hällde
kakao i termosen och vi cyklade till brändö, satt på en bänk och blickade ut över havet och lyssnade till
onsdagskvällens ljud. Jag är så glad att jag sparkat mig själv i baken och fått ut rumpan från lägenheten.
Vasa är en så fruktansvärt vacker stad! Lummig, havsutsikt, gamla byggnader, hemliga bänkar och en massa
fina ställen att fotografera (lagrar dem i hjärnans bildbank, de lär behövas under de två åren av fotostudierna
som är kvar). Som det kanske kommit fram så är jag mycket tillfreds just nu.

Jag är ändå bara en människa, inte någon superwoman som jag ofta tycks tro. Jag lider fortfarande av
duktig-flicka-syndromet, får ångest av gamla minnen, får ångest av magen och lever med mina trauman som
håller mig i ett förvånansvärt hårt grepp. Jag har på senaste tiden märkt att så gott som alla mina jobbiga känslor hänger ihop med mina jobbiga upplevelser. Upplevelserna har flätat ihop sig och tillsammans drar de
ihop sig till det svarta hålet som omsluter mig och urhålkar mig.
Jag kan lätt se det svarta hålet framför mig och känslan av det är fruktansvärt.

Ni minns att sommarjobbet krävde tillbaks en enorm summa pengar av mig här nyligen.
Jag blev fruktansvärt upprörd. Vägrade ta kontakt och grät hysteriskt. Det hela kändes förjävligt.
Min hysteri förvånade mig. Varför känns det här som att världen skulle gå under? Det är ju i
slutändan bara pengar och faktiskt en miss från min egen sida. Om det här inte egentlgen handlar om något
helt annat, något mycket djupare. Plötsligt såg jag mönstret. Jag förstod att jag befann mig på sjukhuset igen. På väntestolen blickandes på den mörkbelagda korridoren och med ångesten, förvirrningen och förtvivlan i bröstet. Varför bryr sigingen om mig? Läkaren kommer nog aldrig att förstå hur ödesdigert hans handlande var. Hur fruktansvärt hemskt det känns att inte vara viktig. Att jag inte har någon betydelse. Jag, mina känslor existerar inte. Jag finns inte.

Så kändes det när jag förstod att sommarjobbet gjort ett misstag pga att de försummat mig. Jag var inte
tillräckligt viktig för att man skulle meddela mina rätta uppgifter åt arbetsgivaren. Jag var inte rillräckligt
viktig för att kommas ihåg. Jag räckte inte till. Och det är svaret på frågan och svaret på en stor del av mina
ångest moment. Jag känner mig betydelselös och otillräcklig.

Häromdagen grät jag för att jag saknar mina vänner så, men jag grät också över rädslan för att bli övergiven.
De tycker nog alla att jag egentligen är ganska jobbig. De har det bra utan mig. De saknar inte mig. Tänk
om jag blir utan vänner? Svarta hålet igen. Rädslor är mäktiga känslor. Jag undrar inte alls att de kan förgöra
en. Jag är ändå fastbesluten att leva med dem, någon gång måste man väl börja inse att det bara är påhitt,
- jag är faktiskt värd något. 




ps. Är så nöjd över mina nya höstboots och idag efter jobbet skall jag kolla in ett nytt raw-food café på brändö, RAAWKA. Sedan skall jag cykla lite.

fredag 6 september 2013

internet+datorer=lame

En sak som gör mig väldigt upprörd just nu är faktumet att jag som studerande
är tvungen att vara uppkopplad varje dag. Att det väntas av mig att jag läser skolmejlen.
Och inte bara en gång om dagen utan flera, för det kan under kvällens lopp komma information
om morgondagen. Och det tycker jag på något sätt är ganska elakt rent ut sagt. Att man bara utgår från
alla har datorer hemma, med internet dessutom, och att man faktiskt skall sitta farmför den också utanför
skoltid. Det gör mig ganska förbannad ju mer jag tänker på det. Jag blir så störd på att man hela tiden
skall vara framför datorn. JAG VILL INTE SITTA FRAMFÖR DATORN HELA TIDEN!!!!!!

Varför kan man inte istället sätta mer tid på planering så att det inte skulle komma lika mycket
förändringar hela tiden och varför kan man inte t.e.x lämna ett meddelande på telefonen om det
gäller något akut. Alla har inte heller smartelefoner! Jag får lust att skrika "FATTA NU REN, JAG
VILL INTE HA OCH DET ÄR INTE ALLS KONSTIGT ATT JAG INTE VILL!" Jag är så trött
på internet och allt som förvinner med det. Jag önskar att man kunde läsa bloggar på bok. och att det
enda jag behövde kolla nu och då är min privata mejl. JAG TYCKER ATT INTERNET ÄR SÅ
TRÅKIGT!! Sådär, nu har jag avreagerat mig. Kanske. För en stund. Är två sekunder
från att radera min fb. Äckliga sak.

ps. Det här inlägget handlar inte om att människor som gillar datorer och internet är dumma
i huvudet, naturligtvis inte. Det här inlägget handlar om min högst personliga uppfattning och
upplevelse. Så jag hoppas att ingen tog åt sig. och scrolla bara förbi om ni är av annan åsikt!

onsdag 4 september 2013

tisdag 3 september 2013

vi gick längs en liten stig till havet

Jag har njutit av att vara tillbaks i Vasa. Allt har förlöpt väl på praktiken.
Människorna är härliga och jag kommer att få jobba på barnradio-webben och strömsö! Skoj!
Ruben och jag har fixat lägenheten så nu pryds väggarna av tavlor och hyllor, soffbordet är vitt och
det nygamla vitrinskåpet fyllt. Jag tycker att vi har det så fint och jag sover så gott på vår nya
bäddmadrass. Jag går promenader och plockar in höstens sista blommor och låter dem stå här
och var runtomkring i lägenheten. Maten har smakat, häromdagen lagade jag en jättegod spenat-pesto
till risnudlar, blir alltid lika överraskad när jag lagat något riktigt gott. Skorna från hm anlände äntligen
och fastän jag är tvungen att betala tillbaks nästan en månadslön (skäms på den ansvarige!) tänker
jag behålla dem. En dag ösregnade det så jag for ut och sprang och det var så skönt! Folktomt, ljummen
luft, doften.. underbar och jag blev genomblöt men det gjorde absolut ingenting så jag log i samförstånd
med tjejen jag mötte. Jag gjorde mitt första besök till biblioteket och tror jag hittade bra böcker, ser
framemot att börja läsa. Men först måste jag äta lite havregurt med banan för jag blev så hungrig av
långlänken jag gjorde med Julia. Tiden går så fort när man har så evinnerligt mycket att tala om.
Men nog saknar jag ju redan alla 'där nere'.

Kanske jag nåttag skulle orka sätta in bilder jag tog på lägenheten, och så måste jag sluta fundera på
kjolen jag inte köpte från loppis. Nu tänker jag tända ett ljus i lyktan. Kram alla fina, hjärta!