fredag 17 april 2015

vårpyssel

I takt med att dagarna blir ljusare ökar också min klädinspiration. Har både fått och skaffat några nya favoriter som bara väntar på bara ben och värmande sol. Eftersom jag stundvis mår väldigt dåligt är det extra viktigt för mig att få fundera och greja med mindre allvarliga ämnen ibland. Det är skönt att skifta fokus från det svåra. Det kan vara väldigt givande att pyssla med ytligheter om en är estetiker. Samtidigt som det är livsviktigt att ta en lång omväg runt utseende-ångest-gropen.




Knaskatt




elektroder och sånt




Jag var till en ny fysioterapeut idag. Annars föga givande men fick två redskap att bekämpa smärta med vilket alltid är tacksamt. "Korsetten" skall hjälpa ryggsmärtorna och elektroderna kan jag använda på akut smärta och även i förebyggande syfte. Korsetten är annars bra men spänner på min redan spända mage så det är högst oangenämt. Tänkte ändå att den kan fungera på den långa matrasten utomhus på dagis då jag står i en timme och femton minuter. Elektroderna fungerar på det sättet att de skickar impulser till hjärnan som ersätter smärtimpulserna jag har, hjärnan kan nämligen tydligen inte registrera två smärtimpulser från samma ställe samtidigt. Jag hoppas de fungerar, att ibland ha lite mindre ont vore underbart. 

Annars så mår jag lite bättre. Den värsta stress-ångesten har dämpats och jag kan se ljust på saker igen. Har börjat gå och simma ett par gånger i veckan vilket känns fantastiskt skönt. Försöker aktivera mina stela och sovande muskler och hoppas samtidigt att lite spänningar släpper. Känns som en oändligt lång väg till den där löpturen, men har väl ändå tagit ett steg i rätt riktning. På måndagen om två veckor skall jag tala med en psykolog. Hoppas det känns bra. 

torsdag 16 april 2015

Om barn

Det är väldigt givande att jobba med barn och samtidigt väldigt, väldigt utmanande. Barn är verkligen bäst på att ta fram både de bästa och sämsta personlighetsdragen hos mig. Det är lätt när allt går bra och jag har ro att vara mig själv men åh vad jag får passa på ibland att inte falla i skrikfällan. För tillfället är jag expert på att hålla in frustrationsskrik, ja till och med suckar. Det är bara att stänga ögonen, släppa ut lite luft ur munnen och förklara saken sakligt en gång till. Jag får inte tappa fattningen. Så enkelt är det. Ibland förvånar min självbehärskning mig. Men jag undrar om jag skulle klara av samma sak med egna barn. Knappast. Att vara mamma är inte ett yrke, att vara gruppassistent är.

Det bästa med att jobba med barn är glädjen. Hur glad jag blir när vi alla är samlade och sjunger Trulle-sånger. När barnen säger snälla saker till mig och frågar om  allt precis hela tiden. När barnen skrattar så de kiknar åt något jag gjort. När de vill rita, spela, leka, mysa tillsammans. När någon kommer fram och vill sitta i famnen, blir kramad, eller tröstad.  När någon ger mig en pillemarisk blick. När någon stryker med sina små fingrar över min arm och jag ryser för att det är så skönt och fint. Det bästa är att veta att jag finns där för dem och att jag tycker om dem och de tycker om mig. Barn alltså