onsdag 1 augusti 2012

Ruben hjärta Mandi



Idag försöker jag mig igen på att försöka förklara min kärlek för Ruben - en uppift som känns
omöjlig. Jag tänker ändå göra ett försök. Skam den som ger sig.

Att älska Ruben är lätt. Vem älskar inte en stark, stilig och skäggig björn? Okej, nämen
påriktigt. Han förstår mig. Han håller om mig hårt, säger att jag älskar dig mandi, precis
varendaste en gång jag är ledsen ( vilket är var och varannan dag, vi skyller på hormoner).
Ibland laddar han t.o.m ner fart app på sin telefon bara för att jag skall bli glad.
Men han låter mig också vara ledsen då när han vet att jag behöver det.

Det känns som om han skulle göra vad som helst för min skull.
Han finns alltid där,  ingen skillnad att är jag trött, irriterad, har ont i magen eller något annat fnatt.
Lojalare pojkvän får man leta efter (öfter).  Jag behöver aldrig känna mig ensam eller osäker
för jag vet att han finns där vid min sida oavsett vad som sker.
Han stöttar, stöder och uppmuntrar. Tröstar, berömmer,
petar mig i näsan och ser till att jag mår bra.
Han ser till att jag känner mig som det finaste som finns.
Jag förstår inte hur han kan ha ett sådant oändligt tålamod när det kommer till mig.
Ruben, du är beundransvärd.

Jag kommer så bra ihåg en av de första nätterna vi sov tillsammans. Han tog min
svettiga hand och sade Mandi, jag vill veta allt om dig. Och det här var inget som han bara
sa utan menade det helt på allvar. Minsta lilla oupplösta knut skall gås igenom, luskas
ut och talas tills den inte finns kvar. Ruben är världens bästa på att tala.
Att tala med Ruben är bland det finaste jag vet. Ingen fråga känns pinsam
och vi kan tala om allt. Det tar kanske ibland sin lilla tid men det slutar oftast med
att vi talat bort halva natten. Att tala är nog det viktigaste som finns.
Fastän det kan vara svårt, vad säger man då jag älskar dig känns som om
det inte räcker till?

Jag ser på Ruben när han sover och fylls av så oändligt mycket kärlek
och värme att det inte är klokt. Tänk att jag faktiskt får älska honom, och
tänk att han älskar mig. Jag är så evinnerligt glad över att det är vi.

Vi härjar så att vi får blåmärken, skrattar så vi kiknar, äter tills vi
är övermätta och älskar som bara vi kan älska.

Att älska Ruben har alltid varit det självklara.
Jag har älskat Ruben som vän och som pojkvän
utan minsta uns av tvekan.

Tillsammans har vi varit med om fanstastiska saker, de finaste av minnen
och allt det som livet för med sig. Jag älskar Ruben och allt som
kommer med honom.

Det känns så otroligt att kunna vara ärlig, att det här faktiskt
är sanningen. Det här är ingen dagdröm jag fantiserat ihop,
utan det här är faktiskt mitt liv.
Vårt liv, Ruben och jag.

Ärliga, roliga, underbara, sportiga, kloka, musikaliska, fantastiska, snälla
glada, busiga, rättvisa, snygga, goda, tåliga, känsliga, lugna,
starka, intelligenta och vackra Ruben.

Min bästa vän, min älskade Ruben.

Jag älskar dig oändligt.

(och jag har inte ännu heller lyckats förklara mina känslor för dig)