torsdag 11 september 2014

73. Loppis

Allt sedan jag börjat läsa Steglitsan av Donna Tartt har jag i hemlighet längtat efter antikviteter.
Vackra, gamla snidade trämöbler och tavlor i olja. Antikt är dyrt så jag stillade mitt begär med en 
mässing vas från Indien. Knappast antik men vacker ändå. 



72. den antika vasen


71. Får en vara egoistisk mer än ibland?

När är det okej eller rentav bra att vara egoistisk? Eller fungerar orden bra och egoist ens tillsammans? Jag är oändligt rädd för att vara egoistisk, men vet samtidigt inte var gränsen går för när jag är det. Hur fungerar det när en ständigt har ont? När en har sjukdom och trauma. Är det okej då att inte orka? Är det okej att sätta sig själv först? Eller är det just då som en borde offra sig, då när smärta och trötthet är långvarig? Finns det risk att en sårar om en är alltför egoistisk en längre tid? Och hur är det med kronisk smärta får en vara egoistisk för resten av livet eller bör en låtsas som att en inte är sjuk? Hur balanserar en mellan att tänka på sig själv och tänka på andra? Hur mycket får jag vara egoistisk?





onsdag 10 september 2014

70. Om skönhet

Skönhet förändrar verklighetens yta. Och jag funderar också på den mer vedertagna sanningen, nämligen att jakten på ren skönhet är en fälla, ett snabbspår till bitterhet och sorg, att skönhet måste förenas med något mer meningsfullt. 
Fast vad är detta något? Varför är jag skapad på det sätt jag är? Varför bryr jag mig om allt som är fel och struntar i allt som är rätt? Eller för att uttrycka det på ett annat sätt: hur kan jag så tydligt se att allt jag älskar eller bryr mig om är illusion, och att det ändå är så att allt som är värt att leva för finns i den förtrollningen, åtminstone för mig?
(…) Och hur gärna jag än vill tro att det finns en sanning bortom illusionen, har jag kommit att inse att det inte finns någon sanning bortom illusionen.
För mellan “verkligheten” å ena sidan och den punkt där medvetandet stöter på verkligheten finns en mellanzon, en regnbågsudd där skönheten blir till, där två mycket olika ytor blandas och flyter samman för att tillhandahålla det som livet inte förser oss med, och det är här som all konst existerar, och all magi.
Och jag skulle också vilja säga all kärlek.
ur Steglitsan av Donna Tartt

tisdag 9 september 2014

Om ångest





























Ångest är inget jag har, ångest är något jag uppfylls av. Ångest är inget jag kan skaka av mig bara sådär. När ångesten tar sitt stryptag sitter jag fast och med besked. Ångesten kommer inte krypande utan rusar på och snor om. I dess järngrepp känner jag hur jag fylls från fötterna ända upp som när en fyller en flaska med vatten. Greppet är så stadigt, så hårt och ihärdigt att jag inte klarar av att tömma flaskan. Ångesten skvalpar och virvlar runtruntrunt och är allt jag kan tänka på.
Ångesten påminner på det sättet mycket om mina tarmar. Ju mer jag försöker att inte tänka på att jag har ont i tarmarna desto värre blir det och ju mer ont det tar desto svårare är det att inte tänka på smärtan. Samma gäller ångesten. Jag drunknar i den.
Hur avleder jag ångest om det är det jag är uppfylld av? När ångest är det enda jag kan känna. Och jag bara gråter och gråter och gråter. Gråter så att jag måste stanna upp för att ta efter andan för att sedan slås av ångesten igen och fortsätta att gråta och gråta och gråta. När det inte finns ett annat botmedel än tankekraften.





Tänka…… …… något…... annat. Men vad om jag inte kan?




tisdag 2 september 2014

69. Hemma i Vasa

Måste skaffa virus skydd för min dator och har den ur bruk just nu. Ovant att vara på Rubens dator. Snodde min egna bild från Carolines facebook.






Vi har tryggt anlänt till Vasa. Vasa är vacker med sin grönska och havet som reflekterar kvällshimlen. Vi har hunnit äta våra favoritbakelser, besökt loppis, storhandlat och ordnat i lägenheten. Jag har cyklat en ny rutt och träffat Julia och Basti.
Igår såg vi hela dagen på Bron | Broen - så spännande serie! Jag har ätit morotslåda och fisk med quinoa i fyra dagar och återfunnit den goda kombinationen av kokat vatten och färskpressad citron. Allt skulle vara perfekt vore det inte för penga-ångest och en otroligt irriterande flunssa. Det känns som om huvudet skulle sprängas. Sov hela natten med en kall trasa på pannan (som mumin) men är inte säker på om det hjälpte.

Har i varje fall stor lust att måla både med akvarell och olja och har ett par nya fotoideér för slutarbetet. Till all tur har jag två veckor ledigt innan jag skall ta itu med den sista praktiken. Är för tillfället väldigt opepp för den..

Nå bara flunssan släpper så skall jag aktivera mig! och så håller vi alla tummar att jag får ett pris i tävlingen jag deltar i.