fredag 27 april 2012

Diagnosen

På onsdagen var jag äntligen på det efterlängtade läkarbesöket
för att kolla magen från helvetet.
Cancer kunde man som tur genast utesluta och diagnosen kunde med
hjälp av mina beskrivningar fastställas mycket snabbt. Jag har alltså IBS,
Irritable Bowel Syndrome eller på svenska inflammerad tarm. Kronisk, wihuu.
Nå jag har ju för länge sedan redan accepterat detta, så det är inte så farligt.
Är mest bara lättad och glad över att jag äntligen fått en diagnos och att jag
kommer att få hjälp att minimera problemen och smärtorna.

Det som är mest spännande är förändringen av matvanorna. När man har IBS
skall man undvika kolhydrater och fibrer så mycket det går. Min diet har
hitills bestått till största delen av fibrer, jaa så gott som uteslutande av fibrer
(om man inte räknar med äggen då).

Eftersom jag är så gott som vegan (förutom äggen) så har jag lite svårt att förstå vad
som skall ersätta rotfrukterna, frukterna, grönsakerna, bönorna, sojan och
havreprodukterna. Lär bli ganska  intressant. Men jag är mycket positivt inställd
till alltsammans ändå. Är så trött på att ha ont så jag äter fast soppa resten av livet.

En grej dock. "Det vore bra om du skulle äta bara en youghurt till morgonmål,
och en timme senare kanske en halv banan." DAMN YOU! fanken också,
morgonmålet är - var min viktigaste måltid. Jag åt gröt, ägg, frukt, müsli,
knäckebröd, bärsoppa, hela  faderullan och helst så mycket som möjligt samtidigt.
Jag är vrålhungrig efter natten och mår alltid jätte illa på morgonen. Jag måste ha mat!
Hur skall jag annars orka med dagen? Jag förstår inte hur jag skall klara av det här.
Jag hoppas man vänjer sig snabbt.. Nå det som är bra är att man skall äta lite,
men ganska ofta. Så får väl leva på det att jag ett par timmar senare får äta den
där halva frukten (klarar inte av banan så någon ersättare får ju upptäckas
så snabbt som möjligt). Så att sådana grejer.
Hade tänkt starta en blogg på ratata som skulle behandla det här ämnet
och annat som har med kropp och knopp att göra, men eftersom de inte vill
registrera mig så får jag tänka om.

Ber färdigt om ursäkt för det kommer att bli mycket tarmsnack hädanefter.
Kan ju varna i rubriken så kan ni scrolla förbi, ni som inte känner för att läsa.
Ha det bra och njut av att er mage fungerar för det är påriktigt ett helvete då
när den inte gör det.

söndag 22 april 2012

grr

Försöker skapa en ny blogg på ratata men det fungerar inte, murr
jag som äntligen hade tagit mod till mig.

fredag 20 april 2012

hemlösa han


Nåja, nu är min serie färdig. Den heter Hemlöshetens ansikten
och gjordes för en kulturtidning som befattar sig med ämnet -
Grader av hemlöshet. Med min porträtt serie ville jag poängtera
att det kan vara precis vem som helst som är hemlös. Det finns ingen
typisk personlighet som skulle ha anlag för sådant och det finns inget
vi och dem. Jag ville också påminna om att även djur kan vara hemlösa.
Tänk nu på alla stackars sommarkatter.
Jag har även bidragit med en text och det blir spännande att se hur vår
grupp sätter ihop sitt material. Harmar att jag inte är där då det är "pressrelease".

Vi har ledigt idag, jag vaknade halv 7. Men det gjorde ingenting för solen lyste
och jag har mycket att göra. Men först skall jag äta havregröt med ägg
nersmulat (GOTT!) och skriva lite dagbok. Ha det bäst!

hemlösa hon

torsdag 19 april 2012

det oskrivna, kluvna inlägget

Jag vet inte riktigt om jag alls borde skriva om det här som jag tänker
skriva om nu. Men jag skriver nu ändå och sen får jag ångra mig efteråt.

Ni vet att jag har haft ont i knäet nu för en ganska lång tid. Det betyder att
jag inte har kunnat göra mina spring rundor. Det betyder att jag inte får njuta av
landskapen, vädret, känslan av hur musklerna rör sig, den rytmiska andingen,
adrenalinet och att det sköna endorfinet jag får efteråt. Det betyder också att
jag inte kan slafsa i mig mat hursomhelst utan att gå upp i vikt.
Slutsats - jag har inte kunnat springa och har gått upp i vikt.

Hela våren har jag haft ett helt uselt, alltså helt bedrövligt förtoende för
mitt utseende. Inga kläder sitter bra och jag har känt mig bara klumpig
och obekväm. Naturligtvis är
det här bara något sådant som jag själv ser.
För det är ju så med utseenden, det är
bara du själv som bryr dig.
Så varför bryr jag mig? Ja, säg det. Påverkad av norm,
massmedia och människor jag känner, allt och alla. Det talas en himla massa
om utseende. och jag är så förbannat trött
på det. Jag har ingen nytta av
någons annans utseende, den kan inte trösta mig, ge goda råd
eller få mig att skratta (att skratta på någons annans bekostnad
räknas definitivt inte ). Ett gott hjärta hjälper mig dock desto mer och
är faktiskt det enda som i slutändan har någon
betydelse.
Och ändå, ändå är jag så jävla utseende fixerad när det kommer
till mig själv.
Jag har liksom inte fattat att ingen egentligen bryr
sig och att det inte har någon livsviktig skillnad. och även om jag kanske
nu har den vetskapen så har den ändå inte lyckats hjälpa mig.
Fortsätter att undvika spegeln eller sen får jag lust att gråta om jag kollat.

Varför jag inte utövat någon annan form av motion beror mest på att jag
inte haft råd eller sen har det inte varit tillräckligt givande. Motion har en
konstig inverkan på mig. Så fort
jag motionerar försvinner ångesten.
Ingen skillnad att väger jag samma sak som innan jag motionerade men
bara faktumet att jag fått göra det som jag gillar mest utrotar alla onödiga
tankar.. nästan. Eller så har jag trott. Jag är inte riktigt säker.

Jag har äntligen fått pengar och har därmed i födispresent
skaffat ett gymkort. Jag H A T A R gym. En massa klockor, siffror,
instängd luft, tävling, kalorier och hjälpmedel
för att du skall kunna
röra på dig. Man kan ju visserligen skita i sådant, vilket jag med all våld
försöker göra. Det är aldrig häslosamt att fixera sig vid något.
Gymmet står liksom emot alla mina värderingar.
Just nu är jag ändå så evinnerligt glad över att det finns ett sådant alternativ.
Nu kan jag motionera hur mycket jag vill (för ett visst pris och viss tidtabell)
utan att mitt knä förhindrar mig. Det känns jätte bra. Ångesten har släppt.
Nu frågar jag mig själv att gör jag det
här pårktigt endast för motionens skull?
Sanningen nej,inte just nu. Just nu försöker jag också delvis komma ner till
min normala vikt. Efter det hoppas jag att jag skulle kunna slänga allt
som har med utseende att göra åt helvete o fokusera på att njuta. Jag hade
bara önskat att jag skulle ha kunnat göra det innan jag svettades i en
grotta bland en massa andra människor.

Jag ville egentligen inte skriva det här inlägget eftersom jag, som ni
kanske förstått på texten,
är urled på allt utseende tjafs. Alla skulle må så
mycket bättre om man inte talade och lade så stor tid och energi på det hela.
Men så skrev jag nu ändå. För att ja.. vara ärlig. Och för att se
hur löjligt det ser ut som nerskrivet. För i mitt huvud blir allt alltid
mycket större innan det blir
utskrivet eller sagt.

Det som kanske förbryllar mig mest är hur mycket jag tänker på sådant här.
För egentligen, innerst inne bryr jag mig skit i sådant här och har alltid gjort.
Jag tror att triggern var det att
jag inte hade den tryggheten att "jag kan springa
(bort det, i vissa perioder) nästa vecka".
Jag vet inte om det är bra eller dåligt att mitt knä är ont. Annars skulle
jag fortsätta som vanligt och allt som oftast vara tillfreds med mig själv men
nu gav knäet upphov till en massa ångest och en massa funderingar.
Är jag ens klokare? Fanns det någon lärdom? Ingen aning. men en sak
vet jag i varje fall och det är att

Det är bara jag som kan hjälpa mig.

(jag orkar inte läsa igenom det, hoppas där inte är en massa osammanhängande smörja)
PS. Jag försöker inte få någå "Mandi du är fin" kommentarer, jag vet det nog själv.

måndag 16 april 2012

kati

Kati och jag gosade i soffan en dag när vi var ensamma.

Tack!


Tack för det fina sällskapet och för alla fina presenter, puss på er!

torsdag 5 april 2012

önskelista


Hade tråkigt så jag gjorde en önskelista,
klicka om ni vill se, puss!

onsdag 4 april 2012

visitkort


Inte så illa för 10 euro.

fina detaljer

kycklingsmys



Idag var jag och fota reportage bilder på Lampetas. Kycklingarna
hade just börjat kläckas ur sina ägg. Så bedårande och mjuka!
Vaknade kl 7 idag, och var på lampetas från kl 9 - 13. Blev bjuden
på himmelens god snålsoppa och fick förfrågan om att sälja bilderna.
Allt bra med andra ord. AJO det viktigaste. JAG HAR SOMMARJOBB!!!

tisdag 3 april 2012

hemlösa lillpojken


gamla människor med rynkor är då tusen gånger
lättare att rita.

måndag 2 april 2012

hemlösa hen


Intressant det här med tecknandet. Jag ritade av en mörkhyad man
men i slutändan blev det nog en ljushyad kvinna tänker jag, eller något
där mittemellan.

hemlösa hunden


Skissar lite inför ett skolprojekt.

om att lära känna

Hade egentligen tänkt vara bloggfri under min sibbo vistelse
men sedan händer det såklart saker som man känner att man vill
tala om.
Under de senaste dagarna, har jag igen kommit fram till att en av de
viktigaste sakerna här i livet är att tala. Det känns som att det är
alltid min slutsats i alla sammanhang, men det är nu bara så.
Tala är guld. Jag är ibland jätte dålig på att tala.
Tänker att det är bättre att hålla käft och vänta och se.
Men nu har det åtskilliga gånger visat sig att det nu bara är
bäst att säga som det är. Det har alltid fört med sig något positivt.
Inga fler missförstånd och igen en lärdom rikare. Det är också
betydligt svårare att lära känna någon om man inte talar. Jag är
kanske lite kinkig men jag har inte så mycket övers för small talk
och annat var innehållet inte har betydelse för personen i fråga.
För jag vill påriktigt veta vem det är jag talar med. Att lära
känna någon är något av det bästa jag vet. Man får så mycket
mer ut av varandra.
Igår hade jag en flera timmars terapi session med en kär vän.
Lämnade kafét lycklig och väl tillmods. För hon är verkligen en
pärla, hon som jag lärt känna. Tänk vad jag hade gått miste om,
om jag inte hade tagit mig tiden för att sätta mig ner
och tala men henne. Och det här gäller alla mina förhållanden.
Hur skulle jag kunna få, om jag inte är beredd att ge?
Bjuda på mig själv och ta in det som någon annan berättar.
Begrunda och anpassa. Vi människor är så himla intressanta
för vi kan vara så lika och alldeles olika på samma gång. Sådan
information värdesätter jag. Det är en så himla stark
grundsten att känna någon.