måndag 2 april 2012

om att lära känna

Hade egentligen tänkt vara bloggfri under min sibbo vistelse
men sedan händer det såklart saker som man känner att man vill
tala om.
Under de senaste dagarna, har jag igen kommit fram till att en av de
viktigaste sakerna här i livet är att tala. Det känns som att det är
alltid min slutsats i alla sammanhang, men det är nu bara så.
Tala är guld. Jag är ibland jätte dålig på att tala.
Tänker att det är bättre att hålla käft och vänta och se.
Men nu har det åtskilliga gånger visat sig att det nu bara är
bäst att säga som det är. Det har alltid fört med sig något positivt.
Inga fler missförstånd och igen en lärdom rikare. Det är också
betydligt svårare att lära känna någon om man inte talar. Jag är
kanske lite kinkig men jag har inte så mycket övers för small talk
och annat var innehållet inte har betydelse för personen i fråga.
För jag vill påriktigt veta vem det är jag talar med. Att lära
känna någon är något av det bästa jag vet. Man får så mycket
mer ut av varandra.
Igår hade jag en flera timmars terapi session med en kär vän.
Lämnade kafét lycklig och väl tillmods. För hon är verkligen en
pärla, hon som jag lärt känna. Tänk vad jag hade gått miste om,
om jag inte hade tagit mig tiden för att sätta mig ner
och tala men henne. Och det här gäller alla mina förhållanden.
Hur skulle jag kunna få, om jag inte är beredd att ge?
Bjuda på mig själv och ta in det som någon annan berättar.
Begrunda och anpassa. Vi människor är så himla intressanta
för vi kan vara så lika och alldeles olika på samma gång. Sådan
information värdesätter jag. Det är en så himla stark
grundsten att känna någon.

Inga kommentarer: