fredag 19 juni 2015

Rådjuret







































Jag skall befinna mig i en stuga i kalkstrand fram till bröllopet. Det är balsam för själen. Matbutik och dator är flera tiotals kilometer i från och det går liksom inte att stressa. Här går det långsamt. På förmiddagen hinner jag äta flingor med färska jordgubbar, bada bastu, se en film och hälsa på ett rådjur! Som äter lupiner i raser fart! Härrligt. Allting börjar så småningom falla på plats. Skall bara öva lite på vals.. om värmen även kunde infinna sig skulle jag vara riktigt nöjd.

lördag 13 juni 2015

glimt

Bröllopet närmar sig. Stressen som tidigare (till all tur) hållit sig borta kryper nu under skinnet. Allt som skall kommas ihåg och tas reda på! Allt är naturligtvis under kontroll och det kommer att bli fantastiskt fint! Nästan så att jag ser det framför mig 



daggkåpa

Det har varit program späckade lediga dagar. Vet inte om jag riktigt hunnit andas. Andningen under löpturerna har varit ytlig och tung och jag undrar om det kommer att vara så här fram till bröllopet? Försöker komma ihåg att njuta av naturen och blommorna och ledigheten. Nu har det dessutom varit varmt i ett par dagar och sommarkänslan har äntligen infunnit sig. Kanske jag nästa vecka hinner läsa och lata mig? Inget varar ju för evigt. I väntan på att sinnet lugnat sig dricker jag te gjort på daggkåpa och pajar katterna.


onsdag 3 juni 2015

Felix

Felix, din bortgång känns fortfarande overklig för mig. När kommer jag påriktigt att förstå att du inte finns mer? Att du inte är på ett livslångt äventyr i länder långt bort? Att jag inte kommer att få höra uppdateringar om dig via Ruben. Att du inte kommer att komma traskandes på kungsvägen med en sportväska slängd över axeln med ett brett flin (japp Felix, det var ett flin inte ett leende) över läpparna. Att vi inte kommer att äta den där pizzan eller kebaben tillsammans i sommar. Att inte höra dina senaste planer. Att dina senaste planer har blivit ett minne och att du, Felix, har blivit ett minne. Eller blivit och blivit.. du forcerades ju till att bli ett. Felix, jag önskar att du levde. 

äntligen sommar!































Det känns vansinnigt skönt med sommarlov. Det finns liksom faktiskt ett riktigt roligt och trevligt liv efter ett år med jobb/slutarbete/sjukdom och bröllopsfix samtidigt. Oj, vad det smakar gott! Jag njuter av alla fantastiska dofter, den lummiga grönskan, uppiggande hundpromenader, härliga sommarkläder och en kropp som känns mer som jag. Igår sprang jag så hårt och så långt som jag inte sprungit på länge. Smärtan finns kvar men på behörigt avstånd. Nästan så att jag kan leva med det. Därtill känner jag mig relativt utvilad och har till och med inspiration för att laga mat (wow det var länge sedan). Det känns som att jag kommer att ha roligt!