onsdag 3 juni 2015

Felix

Felix, din bortgång känns fortfarande overklig för mig. När kommer jag påriktigt att förstå att du inte finns mer? Att du inte är på ett livslångt äventyr i länder långt bort? Att jag inte kommer att få höra uppdateringar om dig via Ruben. Att du inte kommer att komma traskandes på kungsvägen med en sportväska slängd över axeln med ett brett flin (japp Felix, det var ett flin inte ett leende) över läpparna. Att vi inte kommer att äta den där pizzan eller kebaben tillsammans i sommar. Att inte höra dina senaste planer. Att dina senaste planer har blivit ett minne och att du, Felix, har blivit ett minne. Eller blivit och blivit.. du forcerades ju till att bli ett. Felix, jag önskar att du levde. 

Inga kommentarer: