söndag 29 september 2013

livet och arv

Det känns som att allting går väldigt fort just nu. Mycket som händer och som skall
hända. Mycket som jag funderar på. Mycket jag oroar mig över men mycket mer som jag gläds av.
Många aha upplevelser och mycket som får hjärtat att knipa på rätt sätt.
Jag väntar på att få berätta saker, men än får det vänta en stund. Imorgon börjar sista praktikveckan. 6 veckors praktik på yle.
Aldrig hade jag kunnat gissa vad det skulle kunna föra med sig.





Jag är igen otroligt trött och skolstarten kommer nog som en välsignelse trotsallt. Jag förväntar mig nog att skolan är intensiv igen, men jag är förberedd på ett helt annat sätt än förra året. Och fruktansvärt ivrig.

+Träffade världens finaste vänner på veckoslutet och det var så skönt och så roligt.
+Träffade Famo&Peppe som jag inte sett sedan april och det var också underbart.
+Lovande framtidsplaner
+Oatly choklad havreglass
+Kaffeplantan ser glad ut
+Mina vinterskor är jätte sköna
+Praktiken har varit supermegabra
+Jag har vågat mycket
+Fio kommer och hälsar på!
+Mina må bra beslut har funkat och fungerar ännu också (springa 2 gånger under vardagarna, slappa
och äta godis under veckoslutet, och funderar på att införa en sminkifri dag under vardagarna)
+Inspirerad
+Magen varit ganska bra
+Människor som skriver och säger fina saker
+Kärkärkär

- Trött
- Ganska stressad
- haft huvudvärk och ont i axlarna/nacken/ryggen
- känner mig flunssig
- magen jobbig ibland

Känns igen att det är så mycket jag skulle vilja skriva men att det är så svårt att sätta ord på känslorna.
Men jag skall försöka skriva om hur det känns att bli lite äldre.

För några veckor sedan blev jag lite äldre.
Jag såg tre fläckar på min hand. Trodde det var fläckar från något jag ätit, men då jag gnuggade dem for de inte bort. Kollade på dem en stund och konstaterade att de såg lite ut som s.k "Momifläckar" dvs. Sådana fläckar som min mormor har. Armar och ben är fulla av dem.De ser lite ut som fräknar bara att lite större och suddigare i kanterna. Min mamma har också en hel del av dem, de blir fler och fler med åldern.
Följande gång jag såg mamma visade jag henne fläckarna och hon bekräftade vad jag misstänkt.
- Jag har fått momifläckar! Min första tanke var ett lite förskräckt - redan?! men sedan insåg jag bara vilken fin sak jag är med om egentligen. Jag har ett arv. Fläckarna kommer från min mormor (och kanske hennes mormor) vilket betyder att jag har ärvt samma hudtyp som mamma och momi har.
Kanske jag sedan överför fläckarna till mina barn- och sedan kommer vi alla att ha momifläckar! Det kändes ganska fint när jag tänkte på det så. Och med en gång värdesatte jag mitt utseende mycket mer. Vad annat är arv från mina släktingar? Allt som vi måste ha gemensamt utan att behöva ha knappt någonting gemensamt.

Min tid med momifläckar har börjat. Tänk det.




Inga kommentarer: