fredag 9 maj 2014

Ett komplicerat förhållande

Det finns många orsaker varför folk inte dricker alkohol. Nedan har Underbara Clara och Jennifer Stroud skrivit om varför just de avstår.

http://blogg.amelia.se/underbaraclara/2014/03/11/hellre-cigg-an-drink-om-jag-maste-valja/
http://jenniferstroud.blogg.se/2013/june/om-alkohol-och-varfor-jag-avstar-2.html

Jag tycker bådas artiklar är bra och jag håller med dem om mycket men det är ändå inte min
orsak.

Alkohol och jag har alltid haft ett komplicerat förhållande. När jag var yngre tyckte jag det var otroligt obehagligt. Jag tyckte t.ex. att det var skrämmande att äta på pub istället för restaurang på familjeresor. Fulla människor har alltid varit något ångestfyllt för mig.

När jag i högstadiet gick ut med att jag var nykterist blev folk elaka. Jag fick otaliga spydiga kommentarer och stämningen var allt annat förstående. Jag mådde väldigt dåligt över hur jag blev bemött. Till sist orkade jag inte längre och gav upp. Gav efter för alkoholen. I några år drack jag alkohol fastän det aldrig egentligen var gott. Alkohol är bara gott när det inte smakar alkohol. Jag var full, spydde och "hade roligt". För visst hade jag roligt när jag var full. Jag frågar mig nu om jag faktiskt hade roligt eller om jag bara var inställd på att det skulle vara kul och därför intalade mig själv att jag hade roligt. För jag kan inte förtränga att under den tiden som jag drack alkohol har jag mått som sämst och varit väldigt deprimerad. Kanske hade det inget med varandra att göra men kanske (och jag tror) det hade. Ett försök av mig att passa in.

Vändpunkten kom när jag kände att jag inte längre behövde stressa så mycket för att passa in och när min mage började göra så ont vid konsumtionen av alkohol. Den här gången har jag inte blivit illa bemött men den här gången har jag också en "orsak". Jag kan fysiskt inte dricka alkohol - det känns som om tarmarna skulle brista om jag gör det. Jag undrar hur mycket min "orsak" räddar mig. Hur annorlunda skulle det vara om jag igen gick ut med att vara nykterist/absolutist den här gången? Är folk äldre, smartare och tolerantare nu eller blir jag en misstänksam och provokativ person om jag inte tycker om alkohol?

För orsaken att jag inte dricker alkohol är lika mycket IBS som det är obehag. Fulla människor är fortfarande lite eller ibland mycket obehagliga för mig. Jag vet inte riktigt varifrån obehaget kommer.  Kanske är det osäkerheten kring hur mycket den fulla människan uppfattar, kanske är det de höga rösterna och de hysteriska skratten, eller är det kanske känslan av att vara ensam? Kanske är det en blandning av alltihop.

Jag har vant mig vid obehaget. Jag förstår hur bra som helst varför folk inte väljer bort alkohol och skulle aldrig drömma om att döma folk för det. Skulle det vara festligt att äta apelsiner när man förfestar skulle alla helt klart göra det. Skillnaden för mig skulle vara att jag kan äta apelsiner och att jag inte finner människor som äter apelsiner obehagliga.

Jag önskar bara att om jag också känns obehaglig att andra skulle vänja sig och ha förståelse. Jag kan förstå att en som är annorlunda ibland är ansträngande att umgås med men jag tänker också att i den annorlundas ögon är alla andra annorlunda.

Alkohol och jag har ett komplicerat förhållande men inte ett omöjligt.

3 kommentarer:

ida sa...

Jag har nog lite samma orsaker som dig att inte dricka alkohol. Det har inget med alkoholindustrin att göra eller de hemskheter som alkohol bidrar till. Jag mår väldigt dåligt av att dricka, både fysiskt och psykiskt, och tycker inte att det är värt det med en kort stund av välbehag när man blir så dålig efteråt. Jag har också druckit BARA när jag mått dåligt så jag förknippar såklart alkohol främst med negativa händelser och känslor. Sedan har jag aldrig tyckt att det är så himla roligt att dricka och vara full heller. Jag skulle inte kalla mig nykterist, för jag skulle säkert ta ett glas champagne vid något festligt tillfälle, men det har råkat bli så att jag inte druckit alls nu på snart två år. Och det har jag knappt ens reflekterat över och det har verkligen inte varit svårt. Tvärtom. Och folk runtomkring mig verkar inte alls brydda över att jag inte dricker. Tur att man har så vettiga vänner.

Anonym sa...

tycker det är ett så intressant ämne! se bara på hur stor plats skadligheten med socker/mjöl/kolhydrater/proteiner/mat/allt får i media, medan det sällan är någon som tar upp alkoholen. är på något sätt bara en sån "självklar" byggsten i det finländska samhället att man undviker ifrågasätta/kritisera.

fannymaria

Anonym sa...

Ida: Jag är så med dig! och vad bra att det inte varit något problem med att avstå! kram på dig!

Fanny: Det är väldigt komplext på något sätt. Väldigt mycket å ena sidan å andra sidan tycker jag. Men jag tycker det vore definitivt värt för fler både unga och äldre att fundera över saken i alla fall!
kram!

/Mandi