söndag 19 september 2010

move those chicken legs!


(bilden har pappa tagit)
Hästarna tittar upp när jag springer förbi,
asplöven dallrar i vinden och jag är lätt anfådd.
Luften doftar regn, vägen känns behaglig under
fötterna och Justin Vernon sjunger på låg volym.
Jag har ingen som helst aning hur länge jag har
sprungit, vad klockan visade när jag startade, hur
lång väg jag har kvar eller vad pulsen är. Vad skönt.
Jag känner välbehag och endorfinet får mig att le.
Det är så här jag vill att det skall kännas när jag springer.
Kan hända att det här låter helt obekant och overkligt.
Det fårvånar i alla fall mig själv lite. Är det
sant det jag skriver? Att springa skulle vara skönt?
Kommer så bra ihåg alla åren som jag sprungit,
Aldrig under en längre tidsperiod som nu, men
jag har ändå alltid sprungit. Men det har aldrig
varit skönt.
Sprigning har jag förknippat med blodsmak i munnen,
tunga ben, andan i halsen, svarta prickar framför ögonen
och den maniska "när tar den här länken slut?" tanken.
Det var helvete från början till slut. Jag kände mig
tvungen att springa. "Måste ju ha bra kondition, alla
andra gör ju det" och det eviga "jag vill bli smal".
Avskyvärt.
Ingen som helst respekt för min egna kropp eller
mitt välmående. Bara en massa skit.
Har ingen aning när vändpunkten kom. Mognade
väl under åren och ideal hetsen lade sig.
Till all lycka.
Det som jag gör nu gör mig lycklig. Äntligen har
jag hittat min grej. Inga mål, ingen prestationsångest,
ingen tidtabell. Bara jag. Jag som springer.

3 kommentarer:

Anonym sa...

jättebra tankar kring allt som har med välmående o krav o kroppsbild o självförtroende o ALLT VIKTIGT att göra. jag håller hundra procent med dej. de e just så det ska kännas att träna elr röra på sej elr vad man än vill kalla sin aktivitet. allt man strävar efter är ju att må bra på alla fronter. jag är glad över att du hittat ditt sätt. jag blev själv sugen på länk när jag läste ! kram hanna

Ida sa...

ses absolut - kanske på tisdag, onsdag? eller okej, ja har violin på ons o jobb på torsda men nog hinner man ju däremellan. hur har du dina tider? jobbar du? ja slutar ganska sent alla dagar - förutom imoron kl. 14.
Men vi kan ringas? :)
kram

kata sa...

din text är så WORD.

saknar dig, ses på fredag! hjärtan