Det är annorlunda att ha ett djurs närvaro. Jag bär ett ansvar. Ett ansvar för det lilla livets välmående. Samtidigt som det är lite betungande så är det inget emot vad jag får i utbyte. Det är så otroligt tryggt och lugnande att ha sällskap av en tyst men livslevande varelse. Ni vet den villkorslösa kärleken och allt det där. Och kattlivet alltså, det kan väl inte finnas någon skönare än det!? Bli smekt och bara äta och lata sig hela dagen, åh vad jag kan bli avundsjuk om jag själv har det tungt. Tänk om en kunde vara katt - men bara just så länge att det jobbiga är över.
Viggo är en blyg men nyfiken filur. Han springer ännu iväg och gömmer sig under soffan om en närmar sig alltför häftigt och jag har inte rört honom sedan han flyttade in. Men vi gör det här på Viggos villkor. När han är redo då skall det pajas minsann! Tillsvidare har han flyttat sig från soffan till skåpet. Ett litet framsteg kanske?
2 kommentarer:
Åh, gulle. Är han från katthus? De är så knepiga de där katterna. Man vill ju bara gosa med dem mest hela tiden, men man får bara lov att hålla tillbaka. Snart kommer han säkert vilja ligga i famnen och bli pajad dagarna i ända. :)
Billie fick jag (gratis vill jag minnas) av en familj i Larsmo när hon var kattunge. Hennes pappa dog när hon just hade fötts när han försökte släpa en överkörd katt från vägen. :( Men hon ser precis ut som honom. Mamman var helsvart.
Skicka en kommentar