fredag 7 mars 2014

Dags att tala om tarmar igen!

Alltid nu och då får jag en kommentar av någon med Ibs som hittat hit till min blogg och fast det låter lite konstigt så är det så evinnerligt skönt när det händer. För då vet jag att jag inte är ensam och då vet jag att någon läst och förstått precis. Det är fruktansvärt jobbigt att leva med Ibs, ingen som inte har det kan någonsin förstå. Och det måste en bara finna sig i. Men vi som har Ibs, vi förstår varandra. Vi vet vilket jävla helvete det är. Hur pinigt, smärtsamt och tröttsamt det är med tarmar som inte fungerar som de skall. Och det är en sådan enorm tröst att bli förstådd och att inte vara ensam. Så tack alla ni som kommenterat, jag lider bokstavligen med er. Varje dag. Men åtminstone gör vi det tillsammans.

Nå hur går det då för mina tarmar just nu?
Tackar som frågar, det går helt okej. Faktiskt. Jag känner att jag har någon slags kontroll. Jag vet ungefär hur jag bör äta i olika situationer för att lindra värsta smärtan, gasen, lösa magen, hårda magen och helvetes magen. Med betoning på ungefär. Jag blir fortfarande överraskad. Jag kan ha ätit nästintill perfekt i flera dagar men sedan ändå överrumplas av akut wc-brått och lös mage. Eller hård fastän jag ätit vattenlösliga fibrer och mjuka soppor. Men skall vi säga som så - när jag orkar är min situation väldigt överkomlig. Minimalt med smärta och minimalt med daglig gas i magen. Jag har fått både vardag och fest att fungera. Jag klarar av sitta stilla längre tider t.o.m vid massföreläsningar. Jag klarar av att fara hem till någon annan direkt efter skolan, jag klarar ofta av övernattningar, jag klarar av biobesök, släktimiddagar, sammankomster, långa bussresor, långa tågresor, restaurangbesök, skollunch och utflykter. Men bara när jag orkar.

När jag inte orkar tar det så ont i magen att jag måste ta taxi hem från bussen för att jag inte klarar av att gå. När jag inte orkar luktar det så illa att jag vill spy. När jag inte orkar är alla kläder för spända. När jag inte orkar har jag inte lust på någonting. När jag inte orkar är allt bara så otroligt jävla orättvist och skit. Bokstavligen.

Jag önskar jag kunde äta karelska piroger, chokladpudding, mögelost, gräddost, rödbetssoppa, blomkålssoppa, böngryta, ärter, tortillas, nepalesisk mat och dricka äppelsaft utan att få ont. Oj gu, det skulle vara så gott.. men man vet ju aldrig. Kanske jag någon gång kan.

Det som jag funderar på just nu är graviditeten (sedan i framtiden). Hur skall mina tarmar klara av det? Kan graviditeten påverka negativt eller kanske rentav positivt på tarmarna? och så funderar jag hurdan modells bröllopsklänning ( sedan i framtiden) skulle vara snyggast och skonsammast för magen min?


Kan inte vi Ibs:are skapa en kokbok förresten? Har ingen matinspiration alls just nu.

2 kommentarer:

Unknown sa...

ibs suger så hårt. jag fick veta först för ett halvår sedan att jag har det. en läkare nämnde det i förbifarten när han kollade igenom några gamla tester jag hade gjort. jag bara; jaha, kunde ni inte ha sagt det förr?
när man är för sig själv är det ju lugnt med ibs, men det är just när man är med folk som det blir jobbigt. ungefär en timme eller två brukar jag klara av sedan har jag magen upp och ner flera dagar efteråt. usch. önskar verkligen INGEN ibs.
hoppas du har det fint i tidiga-vår-vasa! kram

Anonym sa...

Åh jag vet! Man blir så lurad när man bara är hemma i myskläder, sen frågar nån om man vill göra något och man bara JA, roligt! och sedan ångestångestångest när kläderna spänner, magen är sjuk och tanken att vara social känns omöjlig.

läkare. Jag har börjat avsky läkare. Ibland är de bra. men ofta blir man bara förbannad och så jävla besviken.

Tackdetsamma! kramar! Mandi