Ludovico Einaudi : Nuvole Blanche

Vintern är så vacker i år. Det är som om den blå skymningen är intensivare än vanligt. 
Alla intryck är starkare. Grenarna täckta av frost bildar vackra, smäckra skulpturer. Flingorna är magiska. 
Som sagopulver med ett löfte om en annan värld. 

Livet ter sig annorlunda än det jag är van vid, det i sibbo. Någonstans mellan tammerfors 
och destinationen transfereras man. Knappt märkbart.
Först kändes det bara som en inbillning men ju mer jag tänkte desto kraftigare kände jag det. 
Vasa och sibbo är olika världar. Ljuset, luften, kroppen allt känns ovant. 

Jag är fumlig, har inte ännu vant mig vid alla nya intryck. Det känns annorlunda att gå.
Tar trevande steg. Efter en stund går det ganska bra. Jag finner tycke för mina steg. 
Jag ökar takten och vilar en stund om det blir för tungt. 
Tryggheten går bredvid mig. Om jag vacklar håller han i och tillsammans springer vi längs vasas gator.

Gatulamporna släcks. Vi skall tillbaka till den första världen. Innan tammerfors känner jag efter. Jag är beredd. 

Hittade texten i ett blommigt häfte. Tror jag skrivit det för ett år sedan i tåget påväg till sibbo på jullov.

Hittills har jullovet varit väldigt skönt och fint. Jag har gjort två fotograferingar, gått runt Kantorsträsk, läst två böcker, sett julkonsert i musikhuset, ätit tre hamburgare, inte hittat något på loppis och pajjat katterna. Idag skall jag rita lite och påbörja en ny bok. Tror inte att jag kommer att vara på datorn under jullovet så - GOD JUL & GOTT NYTT ÅR KÄRA! puss!