tisdag 8 januari 2013

Tillit

Jag fick en känsla, en kraftig känsla av tillit och trygghet. Kort därefter tacksamhet.
Det var Ruben jag tänkte på. Funderade vad det innebär för mig att vara trygg.

Det betyder allt.

Om jag tar hans hand, tar han min. Pussar jag honom pussar han mig, Jag säger att
jag älskar dig, han svarar jag älskar dig med. Vi har planerat att ses hos honom, men
jag har ont i magen och orkar inte koncentera mig. Han tycker att det är synd men
anpassar sig tålmodigt efter mig. Gång på gång, på gång. Jag har ont i magen varje dag.
Jag gråter igen, han torkar alltid mina tårar och håller om mig. Han är borta en hel timme
under en utenatt och ingen vet var han är, jag tänker att han antagligen har farit att äta.
Jag vill fara och dansa med mina vänner på en klubb bland en massa män, han önskar
att jag skall ha roligt och ber mig att skaka rumpa för hans skull. Jag är i Jakobstad han
i Borgå ute med sina kolleger, jag önskar att han skall ha roligt. Någonting stör mig, vi försöker
förstå varandra, försöker ända tills vi har förstått, och jag vågar för jag vet att han inte kommer
att lämna mig. Han säger att jag är det finaste som finns, jag tror honom. Jag följer med honom,
vart han än vill fara, han följer med mig. Jag berättar allt, han berättar allt. Vi litar på varandra
till 100%. Vi vågar lita på varandra för att allt är ömsesidigt. Utan tillit skulle jag inte våga
vara mig själv, inte våga vara fruktansvärtförbannatförälskad, jag skulle inte våga göra något
av det jag nämnt ovanför, jag skulle inte våga leva.

Ett par kvällar i rad har jag läst ur mina dagböcker för honom.
I en dagbok, ett par månader före vi blir tillsammans skriver jag:

"Livet är från reven. Jag funderar allt oftare att ta livet av mig.
Jag har hela tiden tårar som bränner bakom ögonlocken. Jag är
trött, fittig, apatisk, självdestruktiv och mitt helvetesjävla skitproblem
har inte blivit ett piss bättre. Vad är det här för jävla liv?! Vad fittan är
det för vits att leva när det enda man tänker på varje dag är att brösten är
för små, vaderna för stora, ingen erfarenhet, kommer aldrig att våga bli kär i någon
för jag klarar inte av det med min mage och kommer aldrig att få barn. Kommer
aldrig att göra något av mitt liv. Fuck you liv!!!!"

Fem månader efter att Ruben och jag blivit tillsammans skriver jag

" det är den enda jag önskar mig för tillfället här i livet. Att Ruben
skall älska mig och hålla ihop med mig.
För Ruben är det bästa som hänt mig. Jag har aldrig varit så här lycklig, tillfreds
och så här levande förut. 
Ruben gör att jag älskar mitt liv. Så smått fantastisk är han ju nog.
Måste sluta vara så ängslig hela tiden. Måste kunna lita på att det kan vara bra.
Njuta av allt det härliga. Minnas mitt nyårslöfte. Inte vara feg. Göra som
Jack Johnson säger - Love with no fear."

Och det har jag gjort.
Det är fantastiskt att leva tillsammans i total trygghet.
Ruben har alltid betytt trygghet för mig men den självklara tryggheten har bara uppstått
genom att båda gett allt. Även jag.

Inga kommentarer: