tålamod

Just som jag tänkte att jag äntligen skulle ha tid och ork att socialisera mig och vara kreativ så
hittar jag mig själv vandrande längs samma stig som förut med tunnelns slut framför mig men fortfarande
utom räckhåll. Skolan började lite för intensivt, jag har inte hunnit ha en enda dag semester, min farfar dog,
mina mage är sjuk, Ruben är fortfarande lite för långt borta och jag har inte träffat de vänner jag hela förra året
väntade på att träffa, ordentligt. Men jag vet att med tålamod kommer allt det här att ordna sig till slut, eller
åtminstone inte kännas lika övermäktiga och svåra som nu.
Tills vidare, ha det bra mina vänner<3 td="td">