onsdag 25 januari 2012

övning i mod

Vi fick en uppgift
"Alla har vi saker som vi gärna vill dölja, saker som är fula, skrämmande,
sorgliga, saker vi skäms över. Försök att sätta fingret på vart din
bekvämlighetsgräns
går och kliv sedan över den. ... Försök inte
försköna allt, gör en ful. sorglig,
rent av misslyckad, patetisk bild."

Jag fick en vision direkt. Det känns bara så jäkla pinsamt. Jag vill utföra
den och samtidigt inte. Men jag skall inte blunda för mig själv. Jag skall se
det här som en nyttig självanalys som kanske tar mig lite, lite framåt.

Det här är min ful bild.
Ni tänker kanske att vad är det här för strunt.
Men glöm det visuella, se på innehållet.
Och om ni inte har listat ut det redan så skall jag erkänna
att jag är så fast vid perfektion att jag inte kan göra en annan bild.

Ideal, förväntningar, värderingar, vad andra tror om mig.
Jag ser sällan mig själv från perspektiv och har därför
antagligen en förvrängd syn på mig själv.
Jag är svag, bortskämd, olojal, självcentrerad,
utseendefixerad och allt möjligt annat man kan komma på.
När jag ser på bilden (bilderna) känns det pinsamt, sorgligt och patetiskt.
Att skriva texten känns nästan ännu svårare. Vill inte göra mig till en
martyr, vill bara säga fakta. Mitt självförtroende är det sällan fel på
men min självkänsla är nog ibland som bortblåst. Jag säger inte heller
att jag ibland inte skulle känna mig fin, duktig och snäll. Men jag gör
undermedvetet val som är styrda av fula bilden. Ibland gör jag det medvetet.
Vad om jag skulle sluta balansera och sätta fötterna
på marken istället. kram från förblindad av skönhet och
tack för att ni läser <3

11 kommentarer:

Hanso sa...

Vi allihop just så självcentrerade, olojala, bortskämda o svaga som du skriver. Vet du vad jag tror. Jag tror det är så människan egentligen är. Att påstå sig vara något annat är bara ett ytterligare svagt sätt att se på sig själv. Ja, jag vet inte, rätt och fel kan man fundera på hur länge som helst och som tur är världen och människorna i den aldrig konstanta. Det finns så mycket rörelse, så många perspektiv och sådan vidd på det mesta. Och allt förändras. Förresten är du sjukt snygg på bilderna. Kram

Anonym sa...

Antagligen har du rätt. Har kanske en naiv dröm om att frigöra sig från en massa dumma tankar. Fast glad är jag ändå och tusen tack för kommentaren. kram<3 mandi

fio sa...

<3<3

Ida sa...

åh, vilken svår uppgift! men nyttig! man gör ju annars alltid endast det som man känner sig bekväm med. det är nog bra att se att trots att man går över den gränsen så händer ju inget farligt.

ps. din fulbild är en finbild! :)

laura sa...

du e frickin smokin' på dom här bidlerna!

Jannica sa...

Håller med ida om att din fula bild är vacker :) Kommer känans superjobbigt att fota mina med... Du verkade lyckas bra med uppgiften! <3

Anonym sa...

fio: <3

Ida: så sant så sant! undrar varför man alltid inbillar sig att det skall vara så fruktansvärt.

Laura: hahah, tack!

Jannica: Det är faktiskt en jobbig uppgift men jag är övertygad om att du kommer att göra bra ifrån dig! <3

Tack till alla förresten, det gör mig glad att så många har kommenterat och att det har varit så mycket positiva reaktioner.
Jag hade inte alls förväntat mig någon reaktion över huvudtaget eller var kanske mest rädd att någon skulle ta illa upp eller bli arg. kram till er! Mandi

Anonym sa...

Fantastiskt fint och ärligt <3
kram på dig <3

-Ada

Amanda sa...

Tack fina Ada<3 vi ses ikväll! kram!

Kira sa...

Håller mad Hanna. Fast man inte alltid vill känna att alla runt en känner så som man gör så gör de nog antagligen det. Oj, det där blev inte alls råddigt. Fina bilder iaf <3 och sorry att jag alltid är så efter med att läsa alla inlägg (:

Amanda sa...

jag förstod ändå ;) hah ingen fara! och tack :) <3