måndag 12 september 2011

500 km



Skrev två timmar i tåget och nu är min dagbok slut.
Känns nästan lite vemodigt. Det är ändå ett föremål jag
skapat en relation till. Har ju spenderat flera hundratals timmar och berättat
mina innersta tankar åt den. Att skriva dagbok är nog något av det
viktigaste för mig. Utan att få skriva ner och se vad fasen det egentligen
är man tänker tror jag att jag skulle bli knäpp. Ni kan inte gissa hur
många insikter jag fått bara med att skriva. Just den här boken
har nog fått vara med om de största grejerna i mitt liv, dessutom
har den ett gäst inlägg och så har jag läst högt därifrån åt några välvalda
personer. Det är fint att se hur livet har utvecklats. Från att vara deppigare
än deppigaste i början till lyckligare än lyckligast i slutet. Tror det kommer
att bli en bra inledning på följande bok, avslutet återstår att se.

Inga kommentarer: