promise me you'll keep on smiling

Då jag började skriva min blogg hade jag just börjat klättra upp för stegen.
Jag hade ruttnat på brunnsbottnet en lång tid men en ny vän fick mig
att inse att jag måste börja jobba med mig själv. Bloggen blev ett ställe att
lasta av till synes ytligheter men med dolda inre behov. Jag ville att mitt skratt
skulle återvända. Jag har alltid skrattat men det fanns en tid då jag skrattade för
att dämpa min ensamhet och längtan efter acceptans.

Ett år är en ganska lång tid och kort därefter att bloggen startades blev jag lycklig.
Så jag har inte tänkt på saken så mycket. På natten mellan fredag och lördag
kommenterade två främlingar mitt leende (se rubriken) och då plötsligt insåg
jag att jag blivit mig själv igen. För om två främmande människor lägger märke
till min lycka så har jag nog kommit på väldigt god väg. Så jag tänker
fortsätta jobba med mig själv tills jag är endast tänder och russinögon.
Min point med det här inlägget var väl egentligen att jag uppnåt syftet med min blogg. kram