Inträdesprovet

Natten före jag skulle ta bussen till Nykarleby var jag så galet
nervös. Tur att jag hade Ruben med mig. Jag var livrädd att
jag skulle ha en dålig kreativitetsdag och att det inte alls skulle
kännas bra. Så fel jag hade.

Människorna visade sig vara hur härliga som helst. Bra attityder
och luften var full av vänlighet och förståelse för varandra.
Det kändes som om jag träffat dem alla tidigare och jag hoppas
så innerligt att jag får vara med i deras klass. På bilden ser ni Anni.
Helt finskspråkig men hon talade ändå tappert på svenska och höll
mig sällskap.

Man fick uppgifter och själva fotograferingen fick man göra
dygnet runt. Först var jag lite i pisset. Ljuset var helt fel
och jag var rädd att jag inte skulle hinna, eller ifall det inte
blev lyckade bilder på kvällen. Rubrikerna var intressanta
men ändå rätt knepiga. Balans, disharmoni och ensamhet.

Till all tur rädda ruben mig så jag fick mitt flow tillsist.

Klockan tre på natten vaknade jag av mig själv för att jag hade
bestämt för att fara o fota. Jag tänkte att jag bokstavligen skulle
vara ensam då jag tog de sista ensamhets bilderna (man skulle ha tre)
ensam var jag också om man bortser från tusenmiljoner blodsugna jävlar.



Andra dagen vaknade jag med en betydligt lugnare känsla i magen.
Mest var jag förväntansfull och pepp. Sista uppgiften var en bildserie.
Man skulle välja ett foto av många och sedan med valfri teknik rita två bilder
så att de bildade en helhet. Det gick väldigt bra, jag kände ingen press och det
hela var över på ett par timmar. Det blev t.o.m tid över att umgås med de andra som
var färdiga och sedan sade vi trevligt att träffas, tack och adjö, hoppas att vi ses!