tatueringar

jag har väl aldrig riktigt berättat om mina
tatueringar. De är mig alla väldigt kära, en del
av min kropp och skulle inte villa vara utan dem.
Svalan tog jag för några somrar sedan. Hade länge
haft lust på tatuering men inte haft någon bra idé.
Svalor är ju så himla pop just nu, man ser dem på
smycken, kläder och ja, väldigt mycke som tatuering
också. När jag tog min svala hade dock hysterin inte
ännu uppståt .Jag minns att idén till svalan föddes
då jag kom ihåg hur en gammal dam på en måleri kurs
någon gång förevisade mig alla sina tatueringar. Hon
hade på axeln en svala som flöj mot solnedgången.
När jag mindes den så kändes det bara så rätt. en svala
var det jag skulle ha! Den står för självständighet, frihet och
en slags nyuppfödelse för mig själv.

Näckrosen tog jag förra vintern. Idén till den kom jag på nästan
genast efter att jag tagit svalan. Blev väldigt fäst vid blomman
på mina bangkok resor då vi besökte tempel och fotade säkert
50 bilder på nedast näckrosor. De är så mjuka, vackra och inte så
känsloladdade blommor som typ rosen. Deras utseende tilltalar mig
massor. Jag har dedikerat den till pappa eftersom näckrosor alltid får
mig att tänka på honom.

Min senaste tatuering, lilla systers namn graverat
på insidan av armen, tog jag i slutet av sommaren.
Kändes bra med text som omväxlingsskull och tanken
bakom denna är nog bara att jag älskar henne så himla
mycket. Mamma har skrivit namnet. Min nästa tauering
skall jag naturligtvis dedikera åt mamma. Jag skall laga
mammas favorit blomma, magnolian på andra vristen.
Så sedan har jag hela familjen förevigad på min kropp.
Hoppeligen framtida barn också.