tisdag 14 september 2010

Jack Hody Johnson

Jag sitter här i min blåa plyschstol och
försöker hitta ord. Men det är svårt.
Hur skall jag kunna ge den bild han förtjänar.
Hur skall jag kunna förklara för er hur mycket
han betyder för mig. Min förebild, min gud. Jack Johnson.
Han har berättat livets nödvändigheter för mig.
Vad som är väsentligt, viktigt.
Han har fått mig att sakta ner på farten,
njuta av livets små underverk. Fått mig
att le även om det för stunden har känts svårt.
Han fick mig att inse hur viktigt det
är med ett ekologiskt tänkande och handlande.
Han har också berättat åt mig att
affisch flickorna bara är glansbilder,
att jag istället skall hålla fast vid mitt rätta jag.
Gilla mig själv och min omgivning. Att man inte
behöver gå ut om det regnar och
att man kan gå vidare. Det känns som om jag
hittar visdom i varje låt. Hans mjuka,
genuina röst förklarar åt mig rätt och fel.
Det allra bästa är att jag också kan välja
bort texten. Det blir så mycket kvar ändå.
Bongotrummor, ukulelen och
harmonikor fortsätter berättelsen.
Och laddadadada vad kan vara bättre?

Inga kommentarer: