ringring

De enda och finaste ringarna jag äger. Först från vänster
är mitt senaste fynd från fida. Andra har jag fått som
present från portugal, den tredje o sista hade jag länge kikat
på och köpte sedan på rea. Nu saknas bara någon
i guld.

Idag när jag drack mitt morgonte på terassen sprang en hare
längs vägen förbi mig. Bara sådär. Hur cool som helst.

Jag njuter helt galet mycket av sommarlovet. Så skönt att
kunna utnyttja dygnets alla timmar. Bäst.
Varma kramar

sommarhatt

Shadows of the clouds

Watch the shadows of the clouds
and the surface of the ocean out the window of a plane.
I get nervous when I fly
I’m used to walking with my feet.
Turbulence is like a sigh that I can’t help but over think.
Orden snurrar allt oftare i mitt huvud. ´
Det känns som om Jack Johnson sjunger om mig.
Det är kanske hans sorgligaste låt, ändå får jag tröst av den.
Jag klamrar mig fast vid första meningen. Speciellt de sex första orden.
Titta på molnens skuggor. No stress, titta bara på dem.
Se förbi himlen och molnen, se också skuggorna. Biprodukten.
Jag vet inte varför, men det känns som
om allt kommer att ordna sig om jag bara kommer ihåg att se lite mer.

loppisfynd

Något jag alltid hittar på loppis är glas. De skall helst vara

av gammalt opressat glas, utan färg och ha dendär speciella

känslan. Idag fick jag 8 bestick och 3 tavelramar för 2,50.

Inte så illa.

Har städat rummet. Försöker hitta på nya lösningar.

Började med att skala bort saker och föra bort sådant jag inte

gillade. Som min spegel. Det är förresten jätte skönt att inte

ha mycket saker omkring sig. Pröva någongång. Varma kramar

Under mitt fat spelas en teater

En teater spelas under mitt fat.
Maffiga moln som från en Hayao Miyazaki film omformas
på den azurblå himlen. Svalor flyger med väldig fart
in och ut från scenen. Solen kikar fram och bländar mig.
Det känns som om jag sitter i ett tåg
och landskapet svischar förbi. Jag är glad över att bevittna detta.
Glad att jag valde bordet med glasskiva som stod rakt framför fönstret.
Så att landskapet utanför fritt kan målas under näsan på mig.
Lyckligt lottad tänker jag, stoppar i mig en macaron som kom med lunchen och lämnar kaféet. När jag är ledsen återkommer jag till det här minnet
och med ens känns det inte lika trist.
Man måste bara komma ihåg att verkligen se världen.

höst mitt i sommaren

Över tio grader svalare på en dag känns inte bra.
Inte strumpbyxor för den delen heller.
Men det skulle bli varmt igen imorgon, som tur!

bättre tillsammans

Jag har länge varit borttappad och för trött att försöka.
Jag vill ha den här bloggen för att skriva av och lära mig
att uttrycka mig själv. För att ta vara på de där små stunderna
som kan göra så mycket. Sätta mig ner och
riktigt fundera vad allt jag gjort den dagen. För att kunna se skönhet,
i upplevelserna, omgivningen och det svåraste, i mig själv.
För självförtroendet. Jag vill skapa min egen värld
var ingen kan komma och säga åt mig att jag skall vara något annat.
Så vill jag jätte gärna ha nya vänner för det är
alltid bättre när vi är tillsammans.

Jag tänker inte skriva om mig själv här i presentationen.
Ni kommer nog att se vad mina intressen är, vad jag håller
på med och vad jag studerar till. Jag vill att ni skapar er helt
egna uppfattning om mig. Gör mig till det ni vill att jag är.
Har ändå aldrig varit mycket för stämplar och titlar.
Så använd er fantasi. Varma kramar.

It's not too late to feel a little more alive.

Hej, jag är Amanda.

faint footprints

Haruki Murakami skrev att My short stories are like soft
shadows I have set out in the world, like faint footprints
I have left behind.
För det första är det väldigt, väldigt vackert skrivet och
för det andra råkar det passa in i min bloggfilosofi. Det som
jag publicerar här är små fragment av mitt liv, svaga fotspår
i sanden snarare än tramp på månen. Jag vill dela med mig
av det fina i livet men sedan inte så mycket mer.
Varma kramar.