under tiden

Halü! Jag har en hel hög med stockholm och Lissabon bilder som skall redigeras
så bildmaterial på väg inom, förhoppningsvis, snar framtid.
Under tiden tar jag mig an Linas utmaning

1. Ditt fulaste klädesplagg som du använder i hemlighet?
Sunkiga hemmabyxor med hål på fel ställen, toppar med fläckar och ett par urgamla
korta hawaii mjukis shorts från hm hehe. Ingen hemlighet kanske, men jag visar mig
ogärna i offentligheten iklädd dessa.

2. Vad är din "guilty pleasure"-musik? Nu menar jag då du
lagar på private session på spotify för att du verkligen inte
vill att alla ska veta vad du dansar till där hemma!
Jag tycker att jag inte riktigt har något sådant, vissa tycker att det är lite roligt att jag
lyssnar på rammstein, medan jag själv tycker att det inte är pinsamt alls. Kanske är
det lite pinsamt att jag lyssnar på Hoobastank när jag springer. Får någon mystisk
adrenalinrush av deras trummor.

3. Celebrity crush?
Jack Johnson!!!!!! och Kate Winslet. Hon är så fantastiskt bra på vad hon
gör och hela hennes utstrålning är så vacker.

4. Bästa angstsången?
Någon av Bon Iver eller typ Crosses av Jose Gonzalez, eller tja ibland blir jag
jätte ledsen när jag lyssnar på Starlight av Muse (om jag är i Jakobstad) för att
jag saknar Ruben så förbannat mycket. Eller iofs alla artister och låtar som
väcker minnen och känslor för personer man saknar.

5. Vad tycker du om reality tv?
Beror lite på vad som räknas till reality. Inredningsprogram har jag inget emot
men Big Brother funderingar, urk. Jag har liksom inte fattat grejen med det. Det är
så elak stämning kring sådant.

6. Sushi eller hamburgare?
Båda!

7. Brittisk eller amerikansk engelska?
Brittisk, skulle jag tro. Båda har ju sin charm.

8. Karriär eller familj?
familj alla gånger.

9. Om du inte bodde i Finland, var skulle du helst bo och varför?
Sverige skulle kännas bra med språket, kanske berlin men är inte riktigt säker
då det är så länge sedan jag varit där. Jag tror att jag skulle trivas i någonstans
i Nederländerna också. Någonstans som inte är för stort och som har relativt nära
till natur och människorna har en skön, jordnära inställning till livet.

10. Bäst comfortfood?
Så gott som all mat går. Men choklad, karkki, chips, nötter, mängder av bröd,
gröt, yosa, rester av gårdagens, pizza är ju inte fy och skam heller.. så länge det
finns mängder av det höhö.

11. Havet eller land?
Land, men helst båda naturligtvis. 

stockholm och tåg

Ovan bilder från stockholmresan, Kungsträdgården.

Det här skolåret har jag suttit över 100 timmar i tåg, idag,
just nu är jag inne på min sista timme. Det känns skönt. Förra året den här tiden
tänkte jag knappast att jag skulle spendera så här mycket av min tid i tåg. Stundom
har det varit trögt men stundom också lite fint. Som då jag såg vinterräven njuta av kvällsolen
mitt på en åker eller då jag åkt ihop med vänner och talat hela resan. Men nu tar jag en välbehövlig
paus med åkandet. Tills nästa höst.
Imorgon när jag lämnat in de sista bilderna har jag sommarlov!!

tråkbloggen meddelar

Jag har varit upptagen med att stressa, bränna skinkorna och knävecken
(kids, läs inte i solen om ni glömt solskyddet!) och ätit allt som jag inte borde äta.
Idag skall jag fotografera mina sista bilder för reportaget och sedan ta tåget upp till
jakobstad för sista gången det här skolåret. Onsdagen kommer att vara så jävla stressig,
alla bilder skall redigeras, texter skrivas och uppgifter lämnas in. Så skall jag packa ihop
mina sista kläder och andra tillbehörigheter och ordna lägenheten så att andra ryms in.
På torsdagen skall jag nog bara träna, dubbechecka allt och hoppas på att allt ordnar sig.
Senare på kvällen sitter jag i tåget och då, då har mitt sommarlov börjat!
Vilket betyder att det blir fler och förhoppningsvis trevligare uppdateringar,
dieten skall fastställas, knäet kollas, lägenhet skaffas, arbete på åldringshem och
inget distans distansförhållande på åtminstone 3 månader!
Det betyder också att jag kommer att sakna alla fina nya vänner jag fått och känner
en lätt spänning och förtjusning inför nästa höst! Tusen kramar och mycket kärlek<3

stockholm

Just nu känns det jätte skönt, en hel del saker har klarnat upp, jag har
fått bra feedback och det är så himla lite kvar av skolan! Imorgon far jag till
stockholm med klassen - skall bli så roligt! Efter resan är jag tre dagar i Jakobstad
och packarpackarpackar och sedan var det slut på det här skolåret! Dessutom inleder
jag ju sommaren med en resa till Lissabon med Ruben, så det kan ju liksom inte bli
bättre <3 puss och kram

blåsipporna

Fio har tagit bilderna på mig och blåsipporna,
är så glad över att våren har kommit!

I love Ruben

Hittade en ihop knuten brödpåse i min väska, ut trillade
kylskåpsmagneter i form av bokstäver. Efter lite fundering
kunde jag forma ordet Ruben av dem. Det är ju kanske inte svårt
att räkna ut vem som lagt dem i väskan hehe. Men glad blev jag och
nu står där med hjälp av kylskåpspoesin I Love Ruben. Fint!

Diagnosen

På onsdagen var jag äntligen på det efterlängtade läkarbesöket
för att kolla magen från helvetet.
Cancer kunde man som tur genast utesluta och diagnosen kunde med
hjälp av mina beskrivningar fastställas mycket snabbt. Jag har alltså IBS,
Irritable Bowel Syndrome eller på svenska inflammerad tarm. Kronisk, wihuu.
Nå jag har ju för länge sedan redan accepterat detta, så det är inte så farligt.
Är mest bara lättad och glad över att jag äntligen fått en diagnos och att jag
kommer att få hjälp att minimera problemen och smärtorna.

Det som är mest spännande är förändringen av matvanorna. När man har IBS
skall man undvika kolhydrater och fibrer så mycket det går. Min diet har
hitills bestått till största delen av fibrer, jaa så gott som uteslutande av fibrer
(om man inte räknar med äggen då).

Eftersom jag är så gott som vegan (förutom äggen) så har jag lite svårt att förstå vad
som skall ersätta rotfrukterna, frukterna, grönsakerna, bönorna, sojan och
havreprodukterna. Lär bli ganska  intressant. Men jag är mycket positivt inställd
till alltsammans ändå. Är så trött på att ha ont så jag äter fast soppa resten av livet.

En grej dock. "Det vore bra om du skulle äta bara en youghurt till morgonmål,
och en timme senare kanske en halv banan." DAMN YOU! fanken också,
morgonmålet är - var min viktigaste måltid. Jag åt gröt, ägg, frukt, müsli,
knäckebröd, bärsoppa, hela  faderullan och helst så mycket som möjligt samtidigt.
Jag är vrålhungrig efter natten och mår alltid jätte illa på morgonen. Jag måste ha mat!
Hur skall jag annars orka med dagen? Jag förstår inte hur jag skall klara av det här.
Jag hoppas man vänjer sig snabbt.. Nå det som är bra är att man skall äta lite,
men ganska ofta. Så får väl leva på det att jag ett par timmar senare får äta den
där halva frukten (klarar inte av banan så någon ersättare får ju upptäckas
så snabbt som möjligt). Så att sådana grejer.
Hade tänkt starta en blogg på ratata som skulle behandla det här ämnet
och annat som har med kropp och knopp att göra, men eftersom de inte vill
registrera mig så får jag tänka om.

Ber färdigt om ursäkt för det kommer att bli mycket tarmsnack hädanefter.
Kan ju varna i rubriken så kan ni scrolla förbi, ni som inte känner för att läsa.
Ha det bra och njut av att er mage fungerar för det är påriktigt ett helvete då
när den inte gör det.

grr

Försöker skapa en ny blogg på ratata men det fungerar inte, murr
jag som äntligen hade tagit mod till mig.

hemlösa han

Nåja, nu är min serie färdig. Den heter Hemlöshetens ansikten

och gjordes för en kulturtidning som befattar sig med ämnet -

Grader av hemlöshet. Med min porträtt serie ville jag poängtera

att det kan vara precis vem som helst som är hemlös. Det finns ingen

typisk personlighet som skulle ha anlag för sådant och det finns inget

vi och dem. Jag ville också påminna om att även djur kan vara hemlösa.

Tänk nu på alla stackars sommarkatter.

Jag har även bidragit med en text och det blir spännande att se hur vår

grupp sätter ihop sitt material. Harmar att jag inte är där då det är "pressrelease".

Vi har ledigt idag, jag vaknade halv 7. Men det gjorde ingenting för solen lyste

och jag har mycket att göra. Men först skall jag äta havregröt med ägg
nersmulat (GOTT!) och skriva lite dagbok. Ha det bäst!

hemlösa hon

det oskrivna, kluvna inlägget

Jag vet inte riktigt om jag alls borde skriva om det här som jag tänker

skriva om nu. Men jag skriver nu ändå och sen får jag ångra mig efteråt.

Ni vet att jag har haft ont i knäet nu för en ganska lång tid. Det betyder att

jag inte har kunnat göra mina spring rundor. Det betyder att jag inte får njuta av

landskapen, vädret, känslan av hur musklerna rör sig, den rytmiska andingen,

adrenalinet och att det sköna endorfinet jag får efteråt. Det betyder också att
jag inte kan slafsa i mig mat hursomhelst utan att gå upp i vikt.

Slutsats - jag har inte kunnat springa och har gått upp i vikt.

Hela våren har jag haft ett helt uselt, alltså helt bedrövligt förtoende för
mitt utseende. Inga kläder sitter bra och jag har känt mig bara klumpig
och obekväm. Naturligtvis är det här bara något sådant som jag själv ser.
För det är ju så med utseenden, det är bara du själv som bryr dig.
Så varför bryr jag mig? Ja, säg det. Påverkad av norm,

massmedia och människor jag känner, allt och alla. Det talas en himla massa
om utseende. och jag är så förbannat trött på det. Jag har ingen nytta av
någons annans utseende, den kan inte trösta mig, ge goda råd

eller få mig att skratta (att skratta på någons annans bekostnad
räknas definitivt inte ). Ett gott hjärta hjälper mig dock desto mer och
är faktiskt det enda som i slutändan har någon betydelse.
Och ändå, ändå är jag så jävla utseende fixerad när det kommer
till mig själv. Jag har liksom inte fattat att ingen egentligen bryr
sig och att det inte har någon livsviktig skillnad. och även om jag kanske
nu har den vetskapen så har den ändå inte lyckats hjälpa mig.

Fortsätter att undvika spegeln eller sen får jag lust att gråta om jag kollat.

Varför jag inte utövat någon annan form av motion beror mest på att jag
inte haft råd eller sen har det inte varit tillräckligt givande. Motion har en
konstig inverkan på mig. Så fort jag motionerar försvinner ångesten.
Ingen skillnad att väger jag samma sak som innan jag motionerade men
bara faktumet att jag fått göra det som jag gillar mest utrotar alla onödiga

tankar.. nästan. Eller så har jag trott. Jag är inte riktigt säker.

Jag har äntligen fått pengar och har därmed i födispresent
skaffat ett gymkort. Jag H A T A R gym. En massa klockor, siffror,
instängd luft, tävling, kalorier och hjälpmedel för att du skall kunna
röra på dig. Man kan ju visserligen skita i sådant, vilket jag med all våld

försöker göra. Det är aldrig häslosamt att fixera sig vid något.
Gymmet står liksom emot alla mina värderingar.

Just nu är jag ändå så evinnerligt glad över att det finns ett sådant alternativ.

Nu kan jag motionera hur mycket jag vill (för ett visst pris och viss tidtabell)
utan att mitt knä förhindrar mig. Det känns jätte bra. Ångesten har släppt.
Nu frågar jag mig själv att gör jag det här pårktigt endast för motionens skull?
Sanningen nej,inte just nu. Just nu försöker jag också delvis komma ner till
min normala vikt. Efter det hoppas jag att jag skulle kunna slänga allt

som har med utseende att göra åt helvete o fokusera på att njuta. Jag hade
bara önskat att jag skulle ha kunnat göra det innan jag svettades i en
grotta bland en massa andra människor.

Jag ville egentligen inte skriva det här inlägget eftersom jag, som ni
kanske förstått på texten, är urled på allt utseende tjafs. Alla skulle må så
mycket bättre om man inte talade och lade så stor tid och energi på det hela.
Men så skrev jag nu ändå. För att ja.. vara ärlig. Och för att se

hur löjligt det ser ut som nerskrivet. För i mitt huvud blir allt alltid
mycket större innan det blir utskrivet eller sagt.

Det som kanske förbryllar mig mest är hur mycket jag tänker på sådant här.
För egentligen, innerst inne bryr jag mig skit i sådant här och har alltid gjort.
Jag tror att triggern var det att jag inte hade den tryggheten att "jag kan springa
(bort det, i vissa perioder) nästa vecka".

Jag vet inte om det är bra eller dåligt att mitt knä är ont. Annars skulle
jag fortsätta som vanligt och allt som oftast vara tillfreds med mig själv men
nu gav knäet upphov till en massa ångest och en massa funderingar.
Är jag ens klokare? Fanns det någon lärdom? Ingen aning. men en sak
vet jag i varje fall och det är att

Det är bara jag som kan hjälpa mig.

(jag orkar inte läsa igenom det, hoppas där inte är en massa osammanhängande smörja)

PS. Jag försöker inte få någå "Mandi du är fin" kommentarer, jag vet det nog själv.

kati

Kati och jag gosade i soffan en dag när vi var ensamma.

Tack!

Tack för det fina sällskapet och för alla fina presenter, puss på er!

önskelista

Hade tråkigt så jag gjorde en önskelista,
klicka om ni vill se, puss!

visitkort

Inte så illa för 10 euro.

fina detaljer

kycklingsmys

Idag var jag och fota reportage bilder på Lampetas. Kycklingarna
hade just börjat kläckas ur sina ägg. Så bedårande och mjuka!
Vaknade kl 7 idag, och var på lampetas från kl 9 - 13. Blev bjuden
på himmelens god snålsoppa och fick förfrågan om att sälja bilderna.
Allt bra med andra ord. AJO det viktigaste. JAG HAR SOMMARJOBB!!!

hemlösa lillpojken

gamla människor med rynkor är då tusen gånger
lättare att rita.

hemlösa hen

Intressant det här med tecknandet. Jag ritade av en mörkhyad man
men i slutändan blev det nog en ljushyad kvinna tänker jag, eller något
där mittemellan.

hemlösa hunden

Skissar lite inför ett skolprojekt.

om att lära känna

Hade egentligen tänkt vara bloggfri under min sibbo vistelse
men sedan händer det såklart saker som man känner att man vill
tala om.
Under de senaste dagarna, har jag igen kommit fram till att en av de
viktigaste sakerna här i livet är att tala. Det känns som att det är
alltid min slutsats i alla sammanhang, men det är nu bara så.
Tala är guld. Jag är ibland jätte dålig på att tala.
Tänker att det är bättre att hålla käft och vänta och se.
Men nu har det åtskilliga gånger visat sig att det nu bara är
bäst att säga som det är. Det har alltid fört med sig något positivt.
Inga fler missförstånd och igen en lärdom rikare. Det är också
betydligt svårare att lära känna någon om man inte talar. Jag är
kanske lite kinkig men jag har inte så mycket övers för small talk
och annat var innehållet inte har betydelse för personen i fråga.
För jag vill påriktigt veta vem det är jag talar med. Att lära
känna någon är något av det bästa jag vet. Man får så mycket
mer ut av varandra.
Igår hade jag en flera timmars terapi session med en kär vän.
Lämnade kafét lycklig och väl tillmods. För hon är verkligen en
pärla, hon som jag lärt känna. Tänk vad jag hade gått miste om,
om jag inte hade tagit mig tiden för att sätta mig ner
och tala men henne. Och det här gäller alla mina förhållanden.
Hur skulle jag kunna få, om jag inte är beredd att ge?
Bjuda på mig själv och ta in det som någon annan berättar.
Begrunda och anpassa. Vi människor är så himla intressanta
för vi kan vara så lika och alldeles olika på samma gång. Sådan
information värdesätter jag. Det är en så himla stark
grundsten att känna någon.

Judas Priest och grädde

Ayayay vilket mäktigt veckoslut, och vilken keikka!

Bästa Ruben och bändet uppträdde på Råa som Judas Priest

och de både motsvarade och överträffade alla förväntningar. Grymt bra

show och så jävla bra fiilis! Det bjöds bl.a. på födissång, grädde i ansiktet och moped på scen.

De andra artisterna var inte heller fy skam och det var verkligen en lyckad

kväll. Det var skönt att kunna stupa i säng (eller soffa) i lånad lägenhet. (Tack Hanso

o förlåt att vi glömde tömma roskisen med köttbullarna!)

Dagen efter och dagen efter dagen efter mådde jag som förtjänat. På lördagen fortsatte

gräddkalaset och på söndagen var det back to reality. Men inte så illa pinkat!

stryka över

Jag har en massa på gång just nu, en massa saker som måste

göras och stressen gör mig tung. Men framför allt var det en sak

som jag lärde mig i bhk, och det var; Gör allt i tid! och den lärdomen

har jag använt mig mycket av under det här läsåret. Så fastän jag letar lägenhet,

söker sommarjobb, flyttar studiestödet, söker efter ny kamera, har 11 bilder + en

presentation till nästa vecka, läkarbesök, andra skedet i bilskolan, fotoserien och

en kulturkännedom kurs på gång så kommer jag att klara mig. Eftersom.. jag redan

har kunnat stryka över en massa grejer! åh gud vad det är skönt att stryka över. Den

bästa känslan när man stressar. Så nu har jag inte så mycket akut kvar på min lista och

jag kan med gott samvete läsa en bok på kvällen.

Hade tänkt visa några bilder jag tog (med skolans kamera) för en skoluppgift men

filformatet gick inte att öppna i min kakidator. Kanske imorgon.

Nåja nu skall jag och kika in nya kampuset. kram!

ur Fios engånskamera

En till bild från Fios engånskamera som hon använt under hösten.
Här ligger vi i min säng i Jakobstad och talar med Ruben. Det var skoj!

Serien

Nåja kära vänner. nu är alltså min serie för kursen Fotouttryck 1

färdig! Igår valde jag sista bilderna och idag har jag printat ut dem.

Vilket ni säkert alla har förståt vid det här laget så har jag ritat tavlan

själv och den representerar min fantasi, eller närmare bestämt mig själv.

Jag ser alltså den här serien som ett självporträtt. En liten del av mig infiltrerat

i varje bild. Jag och de andra elementen i bilden för en tyst konversation och betraktaren
får fritt tolka och associera vidare.

Bilderna skall ställas ut på kaféet After Eight i Jakobstad i maj.

Jag har 9 bilder i min serie, den första är störst ca 62x90 cm, de andra bilderna

hängs i par under och är i ca 30x20 cm (a4).

Den första bilden valde jag att ha stor eftersom jag tycker att den lämpar sig som

"öppnings" bild och ger bara ett litet smakprov på vad den här serien går ut på.

På den här bilden är också tavlan minst och då tyckte jag att bilden behövde större storlek.

Så varsågoda!

första paret.

andra paret.

tredje paret.

och sista paret.

Måste själv säga att jag är nöjd. De blev så mycket häftigare

som utprintade på det grova, matta pappret som har en överraskande fin

detaljrikedom och jag ser framemot att ställa ut dem!