tre profiler

pappas frankrike

tomt

Igår natt klarade Lennis inte av sorgen mera.
Nu har han förhoppningsvis återförenats med Snusan.
Jag önskar att jag skulle ha kunnat tala med honom.
Förklarat att han inte behöver vara ensam så länge.
Nu har vi inga kaniner mer. Det känns tomt. Sådär
att något fattas. Var just på väg att laga mitt äppelskrutt
i skålen som förs till kaninerna. Men nu finns det ingen
kvar som kan tänkas gnaga på mitt skrutt.
Hejdå Snusan och Lenny <3

The Kite Runner

(Frankrike)
Khaled Hosseini rev sönder mitt hjärta med den här hjärtskärande
berättelsen om Amir och Hassan. Känslostormar blandat med
krig, dofter och barndom. Att springa ifrån sitt förflutna utan att lyckas.
Kärlek. For you, a thousand times over. 340 sidor sträckläsning med
klumpen i halsen och skratt i mungiporna. Helt fantastisk.
Läs The Kite Runner av Khaled Hosseini.

france 4.0

france 3.0

france 2.0

france 1.0

marseille med jenkki accent

Det regnar ute

Om några timmar är jag på väg till Frankrike.
Där skall vi njuta av Jack Johnson, varandras sällskap
och säkert en o annan pasta portion. Skönt att komma
bort och lämna allt knepigt för en stund. Jag har försökt
städa lite i mitt huvud men än så länge är det mest råddigt.
Men allting har alltid ordnat sig till sist och jag tror inte att
det här är något undantag.
Bäst bara att få ut det mesta och bästa av allt. När jag återvänt
har jag hoppeligen bilder att publicera till den här dötrista bloggen.
Men trist brukar det bli då när man har mycket annat att göra och
känner att man inte har tid att skriva. Positivt med andra ord.
Puss, kram, hejhej!

direkt ur pocketkameran

Novia / Mediakultur

"Du är antagen till YH Novia / Mediakultur i Nykarleby".
jessjessjess!!! Äntligen. Fast hjälp. Nu flyttar jag påritkigt.
Men jess ändå!

älskade Snusan

Idag insåg jag för första gången sådär påritkigt att Snusan
är gammal och kanske inte finns här längre om några dagar.
Insikten gjorde mig obeskrivligt ledsen. Snusan har varit min
vän i 7 år och vi har spenderat väldigt många timmar tillsammans.
Det känns ibland konstigt att veta så mycket om ett djur.
Så jag tog henne i famnen, precis som jag gjorde varje dag när jag
var yngre. Jag strök henne över pälsen och hon gav kaninpussar
över armen. Så låg vi en lång stund tills jag äntligen samlat mig.
Snusan har alltid haft väldigt mycket energi och är en mycket klok
kanin. Hon rymde alltid från springburen och kom på hur man kunde
ta sig över staketet från inneburen. Vi förstår det som att hon gärna
skulle vara fri. Idag fick hon, utan koppel, springa lös på gården i över
en timme. Det kändes fint och samtidigt så evinnerligt sorgligt att se
henne fara i väg över gräset fastän benen vek sig ibland. Hade hon varit
ung skulle vi nog aldrig ha sett henne mer. Nu orkade hon inte springa
så mycket. Hon åt mest vitklöver och vilade i grästuvor nära oss.
Molly kom också för att hälsa på Snusi. Men snusan fnyste nog bara åt
mollys försök att leka. Det är det bästa med Snusan. Hon har personlighet.
Man kan riktigt se vad hon tänker och fastän hon är en minimal hermelin kanin
så står hon alltid på sig. Men hon är en väldigt omtänksam boss. Har varit där
för mig, för resten av familjen och för Lennis. Jag hoppas att om hon lider att
hon då förstår att hon inte behöver kämpa mer. Och om hon inte lider, go snupa!
Hur kan man älska en liten kanin så mycket?

mycket trevliga nästan 24h

Adas goodbye

(Fler bilder kommer sen när latheten gått om)